Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sängens hänförelse, och voro snart samlade i harmonisk
brusande kör.
När Gudsordet blef hördt ifrån predikstolen, var
själarnas åker således omsider väl förberedd att ta emot och
tillgodogöra sig det. Men när det led emot slutet af
predikan, kom sångaroron åter i sinnena.
Brita Kajsa tog ögonen från småänglarnas ryggdalar
och rätade upp sig som en kapellmästare strax före en
festuvertyr: »Knack, knack, knack. Gif akt, mina herrar!»
Klockaren högg näfvarna i bänkkanten, så fingrarna
hvitnade. Hågen att knyta dem i hat emot den ulande
vargen där uppe på läktaren blef honom annars
föröfver-mäktig.
Han kände ett fruktansvärdt jäsande hat emot henne
som understöd sig att sitta och fördärfva, sönderslita strof
för strof den ståtliga ytterstadom psalmen: »Vaker upp 1 en
stämma bjuder, som mäktig och högtidlig ljuder.»
Hela församlingen brukade sjunga den psalmen som
en man, i rysande botgörarhögtidsförnimmelse, ett
fyrstämmigt nådeanropande inför den högste domaren uppå
denna kyrkoårets sista dag.
Jäntan däruppe skulle naturligtvis med samma tjutande
olåt förstöra den heliga, snart ingående Adventshelgen,
omintetgöra Hosianna, Julpsalmerna!
Och inte för att Brita Kajsa ämnade ge tappt. Den
stolta triumfen att ensam kunna göra sig hörd öfver en
hel sjungande församling steg henne åt hufvudet.
Hade emellertid Vidrik höjt på nacken och blifvit röd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
