Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När julpsalmen brusar. Novell af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synen, när hon gaf an sopranstämtnan. Hvad skulle hon
inte kunna vänta och hoppas, när han skulle urskilja
hennes röst, starkast och främst bland altarna, som nog alltid
hölls som litet förmer. Farligt krångligt var det att hålla
fast en stämma som gick så där för sig själf. Men med
nummerboken och spelstocken till hjälp trodde hon sig
om att till slut komma igenom eländet. Hon hade inte
väl satt undan spinnrocken på helgdagskvällen och rustat
fint i köket förrän hon tog itu med den strof hon inte
hunnit få i sig förra söndagskvällen.
Som hon sitter där i kökskammaren och sågar med
stråken på strängen, och med sin stämma härmar den
gnisslande olåten, får hon se Vidrik som en annan
bonddräng smyga bakom källarbacken och sno sig in emot
drängstugan. Han var rädd för månljuset förstås. Det var
ju lördagskväll och Vidrik var ute på friarestig, han så väl
som andra. Och till hvem i gården ämnade han sig,
tänkte hon, annat än till henne, som ban inte nu kunde
få se mycket af se’n hon lämnade granngården.
Brita Kajsa blef ellanste röd. Hon kände att det inte
lönade längre att kämpa med spelstocken, så hon hängde
upp den på väggen och sade sig själf, att hon gick ned
till vedlidret efter ett fång långved, fast hon gick åt
motsatt håll. Naturligtvis till drängstugan, där elden lyste ut
genom fönstret, änskönt drängarna voro borta på
friare-gång, de med, en så*n kväll.
Brita Kajsas hjärta klappade hörbart. Vidrik skulle
då denna kväll vara ensam 1 ensam med henne! Men
15. — Svea 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
