Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan människa, som jag längtar efter honom. Jag
har längtat efter honom oupphörligt, alltsedan han for
bort och jag gifte mig med Krusen. Men när jag förr
längtade, visste jag ju, att jag inte fick längta. Nu får
jag längta, och nu är han på väg till mig, och så bäfvar
jag för mötesstunden, som kommer att döda hans kärlek.
Alldeles säkert döda den. Jag får inte hysa minsta
tvifvel om motsatsen. Fast Johan Henrik är så olik andra
— — — Nej, nej. Jag brukade säga till honom, att det
var bra besynnerligt, att han älskade mig och inte någon
riktigt vacker flicka. Och då brukade han säga, att jag
var vacker, därför att jag hade sådana ögon. Och att
den var vacker, som hade en sådan rosenbladshy. Johan
Henrik visste ingenting vackrare än en rosenbladshy. Ack,
ack, nej, det finns intet hopp–-
Då vi skildes åt — — Då mina föräldrar inte ville
ge mig åt Johan Henrik, därför att han var fattig, utan
tvingade mig att taga Krusen, då trodde jag, att mitt
hjärta skulle brista af sorg. Jag visste, att jag aldrig i
lifvet skulle kunna älska någon annan än Johan Henrik,
och han sade, att han alltid skulle älska mig, att han
aldrig skulle kunna älska någon annan kvinna i v*ärlden,
sedan han älskat mig. Han skref de samma orden
häromdagen, och i det bref han tillskref mig vid första
underrättelsen om Krusens död, lät han mig också förstå, att
han älskade mig lika glödande, som då vi skildes åt den
gången på Hedås och han for ut som en fattig man. »Jag
är rik nu,» skref han. »Tiderna ha ändrats.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
