Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gode Gud, hur de ändrats. Hur jag ändrats! Icke
till min inre, men till min yttre människa! Å, Herre
Gud, Herre Gud! Hur saligt lycklig kunde jag ej nu
vara, om ej detta olycksöde drabbat mig?
— — — Behöfver jag vara så alldeles viss om,
att det måste gå så som jag fruktar? Ja, det måste jag
vara. Jag måste vara alldeles förberedd på att i samma
ögonblick, som han kommer in genom den dörren och
jag kommer in från min sängkammare, så är det slut.
Om jag ej skulle komma in, utan vara tillstädes här
i hvardagsrummet, då jag tar emot honom. Om jag sutte
vid sybordet med nedböjdt hufvud och låtsade, som om
jag sydde, eller om jag satt här vid secretären och skref.
Om jag ej såg upp, förrän han var förberedd. Han har
ju ingen aning om hvad som händt, det ser jag af hans
bref, däri han talar om detta vackra ansikte, som ej mer
finns annat än i hans inbillning. Detta ansikte, som han
aldrig skall återse så, som han minnes det, aldrig,
al-drig–-
Nu har det fallit så mycket tårar på papperet, att
skriften blifvit suddig. Jag är så mol allena, det är
därför jag skrifver ned tankarna, som de komma och fara.
Om detta kunde jag i alla fall ej tala med någon.
Därför måste jag skrifva denna dagbok för att sedan, när det
är skedt, kunna bevisa mig själf, att jag visste det förut
och att jag försökte se min olycka i ansiktet. Att jag
tyckte det var helt naturligt, att det så sker. Att jag
vet, att hvarje man skulle känna det ackurat så, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
