Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hennes kärlek och hans, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står, att jag tar det för gifvet, att allt är slut. Endast
några ord, så att han riktigt begriper, att jag tycker, att
det är naturligt, att det skall vara så, att jag också måste
genomgå detta, när jag annars kunnat bli så obeskrifligt
lycklig.
Det är så synd om mig. Det är så synd om honom.
Det är så synd om oss båda. Vi hade kunnat bli så
lyckliga. Men jag rår ju inte för det. Hade det varit
han, som blifvit vanställd af kopporna, hvad hade det
gjort mig? Jag hade nog blifvit ledsen på hans vackra
utseende, jag är så stolt öfver det — men det hade inte
förändrat mig det bittersta. Det är så helt
annorlunda — — —
Nu har jag skrifvit så många kladdar till det brefvet,
att jag är alldeles yr och hufvudet stormvärker. Jag har
rifvit sönder det jag skrifvit, hela den hvita gångmattan
är beströdd med blå pappersbitar. Jag ser ingen dager.
Alla brefven säga så mycket mera och annat därtill än
det som bara skall sägas, att jag tycker det är alldeles
naturligt, att det blir slut oss emellan.
Nå, jag har ännu ett par dagar på mig för att
författa det brefvet. I morgon reser jag, så mycket är
be-stämdt. Nu skall jag gå och beställa skjutsen. Jag skickar
inte drängen eller pigorna, jag går själf.
När jag hunnit så långt, går jag genom Kungsporten
ut på landet. Kanske går jag ända fram till Götaberg.
Det landeriet ligger så oändligt täckt. Där var jag en
gång med honom på bjudning. Det minns han nog, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
