Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästgifveri vid den stora eken och vid Dianastatyn, och
det var kallt och ruskigt — det är ingen värme i solen,
sade grefven — och man behöfde styrka sig. Han drack
tills han somnade, och sedan fortsatte betjänten. En dag
hade de funnits inslumrade nästan i hvarandras armar,
medan konjaksbuteljen låg i gräset och vattnade
väpplingen. John, betjänten, var grefvens allt. Han mottog
dusörer af sin herre för att hålla tyst med den lilla
svagheten — som hela trakten visste af — och dusörer af
förvaltaren för att underblåsa svagheten, som gaf denne
fria händer. Hans händer voro till och med ovanligt fria
när de regerade i kassakontoret. Han glömde inte att
förvalta sina pund.
Karl Leo kom hem ett par gånger om året, öfver
julen och vid älgjakten. När han jagade hade han
regementskamrater med sig, och då lefde godset upp. Det var
muntra herrar som kunde stå i från soluppgång till
soluppgång och sofva mest lika länge om det gällde. De hade
dåligt samvete när de betalade en skuld, och världen var
deras. Man åt och drack på altanen åt sjösidan och
hvirf-lade flaskorna i vattnet, och Karl Leo sjöng kärleksvisor
med sin bullerbas.
Han var lång och mycket ljus, med en vacker, envis
blick som bara tycktes kunna se i en riktning.
Underläppen stod ut som hos pfalzarna. Han blef lätt rörd,
men hade svårt att skratta. Utan annan erfarenhet om
tillvaron än garnisons- och godsägarelifvets var han
lättsinnig, obildad, grym och godhjärtad om hvartannat. Han
hade trögt att komma i gång och svårt att sluta. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
