Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att glömma. Omplanteringen tog långt mindre tid än fastei
Laurentia tänkt sig, och på ett par år var ladugårdsbarnet
ett stadsbarn. Det var kvinnans instinkt och förmåga att
suga in miljön, och den underhjälptes af ett litet klippskt
hufvud. Hon bytte icke bara kläder. Hon tycktes ha
bytt hud, känslor, själ. Lakejen blir ofta mera främmande
för den klass, ur hvilken han utgått, än hans herre för
samma klass, som han aldrig tillhört, och Lova förstod
icke längre sin. I början hade hon naturligtvis längtat
hem och fått kväfva sina suckar i kudden, men det gick
öfver och hon kom helt snopen tillbaka från sitt första
besök. Hon hade icke funnit något likt sig, därför att
hon själf blifvit en annan.
Den svarta kjolen med det hvita förklädet gjorde
hennes ansikte blekare och ögonen större. Hon skrattade
ofta, men utan att ge sig hän i skrattet. Hennes gångJ^
var lätt och dock fast. Middagsherrarnas karesser i
tamburen tog hon med uppfattning, och kom det så långt som
till en kyss så kom det inte längre. Hon hade på botten
kvar hela allmogebarnets misstänksamhet; det hjälpte henne
öfver mycket.
Faster Laurentia var änka efter ett amiralitetsråd och
bodde på Blasieholmen och förde smått hus. Hon ansågs
rik. Karl Leo lånade pengar af henne, när det sinade
hemifrån och det hörde inte till sällsyntheterna. Hans lif
kostade; det var cirkusdamer och mässen och stallet.
Straffet var gummans onsdagscirklar — askonsdagarna, som
Karl Leo sade — men han gjorde lydigt penitens och svalde
sitt té för att slippa svälja det som smakade ändå sämre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
