Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lova kom in med brickan.
Det var en sådan kväll Karl Leo upptäckte henne.
Han hade blifvit ensam med sin faster; alla som kunde
hade gått, men Karl Leo kunde inte. Han satt och
hängde, med sina långa kavalleristben utåt golfvet, och då
kom hon. Han drog till sig benen och såg på henne med
sin ljusa, envisa blick, likgiltigt som förr till en början,
men med ett långsamt uppdykande intresse.
— Det var en vacker flicka faster skaffat sig, sade
han när hon gått.
— Hö, hö, hö. Hon är inte ny.
— Nej, men jag har inte sett henne förr.
— Hon är från ditt, Karl Leo. Gårdsprodukt, kan
man säga. Men förädlad.
Den gången nöp Karl Leo henne i örat i tamburen.
Hon rodnade och neg, och nästa gång kysste han henne.
Då bleknade hon. Det var inte hennes första kyss, hon
hade fått andra förut och inte tagit någon skada af dem,
de voro glömda lika lätt som mottagna, men denna — det
var besynnerligt, den brände längre än till läppen och den
gick ej att glömma. Hon hade naturligtvis aldrig kunnat
ha en tanke åt Karl Leo och alltså heller inte älskat
honom. Och dock. Mot de andra, mot dem som kysst
henne förut, hade hon varit och känt sig som en fri
person, men icke så mot Karl Leo. Han var hennes herre
ännu. När han tryckte sina läppar mot hennes, tog han
bara sin egendom i besittning.
Hon kunde inte riktigt göra sig reda för detta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
