Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kändes så i alla fall. Det var i blodet; hon kunde
ingenting ändra, hon hade inte varit sig själf när det stora
röda ansiktet med den stela blicken lutat sig ner öfver henne,
och hon kom bara ihåg att hon blundat. Det var som en
besynnerlig förlamning alltsammans. Hon kände sig
söndersågad i benen, när hon kom till sängs på kvällen. Och
hon grät sig i sömn.
Hon vaknade yr i hufvudet, ångesten var där igen,
men något annat också. Och plötsligt började hjärtat gå
vildt, i triumf. Något af slafvinnans stolthet, när hon
funnit nåd inför sin herre, tände hennes ögon. Kyssen hade
lyft upp henne. Hon hade kysst förut, utan att ge vika,
nu hade hon gifvit vika inför sig själf därför att det icke
var möjligt annat, därför att hon icke var fri — och
samtidigt hade denna känsla af ofrihet just befriat henne.
Hon visste inte att hon redan älskade honom.
Hur det sedan gick till att hon blef hans är
ingenting att berätta. Han begärde henne, det var nog. Och
med den första flyktiga kyssen, som ingenting önskat, hade
han i själfva verket fått så mycket af henne att det som
återstod blef ringa — i hennes egna ögon.
De träffades i hans lilla våning på Fredsgatan och hon
älskade honom. Han brydde sig inte om att grubbla på
saken för egen räkning, det var heller inga skäl till det;
han nöjde sig med att njuta af hennes friska glädje, hennes
ungdom och oberördhet — litet trögt förvånadt i början
som det nu en gång var hans sätt, och så plötsligt tagen
själf, brutalt och blindt. Det gaf alltid en omväxling med
cirkusdamerna, som han odlat hittills.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
