Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det såg illa ut efter gammelgrefven, och hans son fick
mycket att stå i. Han drack några dar för att komma
undan bördan, men när han väl fått fast fot inne på kontoret
satt han där han satt och inga bugningar och axelryckningar
hjälpte förvaltaren, Karl Leo behöfde tid till allt, men
han släppte inte taget innan han begrep. Och när han
begrep, begrep också förvaltaren att han kunde gå sin väg.
Så tog den nye godsherren i från början, och han
sparade ingen lika litet som sig själf. Han blef hård och
svår att göra till lags. Historien med förvaltaren hade
gjort honom misstänksam mot alla underhafvande, och
folket fick det ondt. Till på köpet blef det en eländig
sommar, markerna summo och rågen måste tas omogen för att
inte ruttna bort. Svälten hotade, och arbetet led. Men
Karl Leo dref bara på.
Han blef på de månaderna en hatad man.
Lova förstod ingenting i början; hon hoppades
alltjämt att han skulle komma tillbaka, men han hvarken kom
eller skref. Hon vägrade att tro, vägrade att sörja. När så
allting blef henne klart var det som någon knutit ett snöre
om hjärtat; blodet stannade, armarna och benen vissnade,
det var en plåga bara att röra sig, hon orkade inte med
någonting och minst af allt orkade hon tänka. Hon visste
hvad hon hade att vänta, och en dag sade hon upp sin
plats hos faster Laurentia och födde sitt barn bland
främmande människor. Det kom pengar från Karl Leo, men
icke ett ord. Om han bara skrifvitl Han hade gjort
henne till en lefvande människa, nu var hon åter ett dödt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
