Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Erik Gustaf Boström, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan de stora Posseska förslagen, ej utan
Boströms medverkan, strandat 1883, sköts tullfrågan snart
i förgrunden. Bakslaget efter 1870-talets
öfverspe-kulation hade kommit med mångfaldiga jordbrukares
ekonomiska ruin. Då detta skrefs å den ohejdade
importens konto, var det mången, som trodde sig
ha botemedlet mot det onda på fickan i form af
tullsatser på spannmål, och en af dem var Boström.
Han ägnade ock realiserandet af sin idé ett lifligt
intresse, som endast stegrades af motståndet från den
Themptanderska regeringen och slutligen kulminerade
i några yttranden, hvilkas hetsiga art ej alls
harmonierade med Boströms i grund om och bottenderata
skaplynne och hvilka han därför nog ock efteråt torde
ångrat, men som kommo honom att till en tid för
den stora allmänheten framstå som själfva typen för
en inskränkt och bornerad uppfattning.
Biksdagsupplös-ningen 1887 gick som bekant tullvännerna emot och vid
majriksdagen aflägsnades Boström från ordförandeposten
i bevillningsutskottet, hvaraf han januari samma år
kommit i besittning.
Tack vare slumpen log dock lyckan åter, fortare
än man trott. Boström fördes åter 1888 till
ordförandeposten i bevillningsutskottet och eröfrade
en ny sådan i riksgäldskontoret. I tre år utnyttjade
partiet fullt maktens sötma för befästandet af sitt
älskade »system». Efter de nya valen 1890 blef det
åter slut, och Boström användes ej längre i bevillnings-
11. — Svea. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
