Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg hörande till Första och Andra Tomen af Svensk Botanik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T r L L ÄG C. XVII
Grenar och blad sätta på beredd ull vigogna färg, och
bären violett. — Saften liknar Citronsaft om den pressas
af fullväxta men ej mogna bär, som stötas i stenmortel
med trädstöt. Saften silas och pressas genom linne och
kokas sedan till dess den klarnar (ej för länge, du den
blir brun), skummas väl och slås kall på buteljer, som
hartsas väl, och kan saften sedan förvaras i flera år oskadad.
Saften af för mogna bär, kommer lätt i gäsning, och för
litet mogna bär ge föga eller ingen saft.— Mera kan läsas
i f is cherströms Ekon. Dikt. Del. 4. s. 24. 167 samt om
Slickel- och Krusbärsbuskens ans och nytta, i en Disp.
under Kalms inseende af VPidenius -’757. 4:t0*
Nr. i34» Sprängört. Fl. d. TFett. Tros vara ett
bland de värsta gift i växtriket. — Det gift hvarmed
Gre-kerne fordom undanröjde misstänkta eller fruktade
medborgare, och hvaraf Socrates tros hafva fått sin bane,
såga väl Auktorerne vara tagit af Cicuta, men dermed
förstås förmodligen ingen annan än Coniuin macul. Linn.
— Hästar, oxar, hundar och vargar hafva dott under
kon-vulsioner, men getter, får och svin sägas tåla växten.
Örnar och kaniner hafva väl synts må ilia deraf, men ej dött.
Nr. i35. Lungört. F. d. Wett. Tjenar alt sätta brun
färg på ylle. Svin och får äta icke örten, men väl hästar
och hornboskap. Höns äta dess frö.
De redan anförda gräs och foderväxter, gifva
anledning till åtskilliga påminnelser, hvilka man vågar göra
endast i det hopp, att. åtminstone några af Sv. Botanikens
Läsare torde icke finna dem alldeles öfverflödiga.
Ängarne bergas vanligen så tidigt, att gräsfröea,
hvar-ken hinna mogna eller på ängen utfalla, hvarigenom
händer att de åriga växterna icke mera kunna fortplanta sig,
och de mångåriga, som utgöra största delen, föråldras till
sina rötter och gifva mindre antal grästrå. Denna lör
gräs-vixten hinderliga omständighet, lär svårligen kunna före,
kommas, dels derföre att gräset bör till hö afslås
innan det fullkomligen mognar, för att ej bli saftlöst och
sträft; dels äfven derföre att höbergningen måste vara
slutad, förr än skörden kommer att upptaga alla tillgängliga
dagsverken. Det torde således vara angeläget att tillse om
den förlust på frö, som ängen härigenom lider, på annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
