Note: This work was first published in 1979, less than 70 years ago. Nils Segerstråle died in 1979, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordnande till förmån för enskild man kunde blott
medges för viss tid. Genom att ett sådant förordnande
kunde förnyas gällde dock här i själva verket ett
fideikommissliknande institut, som kallades för entail.
Fideikommissinstitutionen upprätthölls länge, men mot
slutet av 1700-talet började man i de flesta länder efter
hand fästa allt större avseende vid de olägenheter av både
social och ekonomisk art som låg i bindandet på få händer
av betydande egendom, särskilt jord. Det var särskilt under
inflytelser från det genom den stora revolutionen
demokratiserade Frankrike som fordringarna på en mera
spridd äganderätt stärktes.
I Frankrike upplöstes de bestående fideikommissen också
redan på 1790-talet och även om fideikommissbildning åter
tilläts en kort tid under Napoleon och restaurationen,
stiftades dock under inflytande av nya frihetsrörelser
undan för undan lagar mot bildandet av nya fideikommiss
och för ett upplösande av bestående sådana.
Liknande var förhållandet i bl a Nederländerna, Belgien,
Spanien, Portugal och Italien. I Tysklands olika delstater
kom fideikommissen att bestå ända fram till tiden närmast
efter det första världskriget, då de började avskaffas. År
1938 var avvecklingen helt genomförd. Utvecklingen blev i
stort sett densamma i Österrike.
Vad Norden beträffar, så har fideikommissidén haft sin
starkaste förankring i Danmark, men redan år 1849
stadgades även här, att nya fideikommiss inte längre fick
bildas och år 1919 var fideikommissens avveckling helt
slutförd. I Finland förbjöds instiftandet av nya
fideikommiss år 1919 och år 1931 upplöstes de bestående
fideikommissen, vilket kom att ske på så sätt att dessa
automatiskt övergick till att bli innehavarens fria egendom.
I Norge, slutligen, har fideikommissinstitutionen aldrig fått
någon större betydelse. Naturförhållandena har där
motverkat jordkoncentration, och man torde inte längre
finna några anmärkningsvärda spår därav. Redan år 1814
förbjöds upprättandet av nya fideikommiss.
I Sverige har fideikommissen bestått relativt länge och först
år 1963 bragts att helt upphöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
