Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8j Kritiken i Curschmanns Papsturkunden är avgörande. Ludvig
den tyskes falska urkund synes vara anrättad efter den förfalskade,
som bär Nikolaus’ namn.
86 Så menar bl. a. Schöffel, a. a., sid. 93.
8’ Ingående diskussion i Aug. Sachs Reisewege, sid. 18.
88 Om primsigningens betydelse uttalar sig von Schubert,
Lehrbuch der alten Kirchengesch. (Möller I2), sid. 737 ff.
89 W. von Bippen, Die Pfarr- und Ordenskirchen (i Denkmale
der Gesch. und Kunst . . . Bremen, 1876).
90 Lappenberg, Geschichtsquellen des Erzstiftes und der Stadt
Bremen (1841).
91 Det följande citatet är från H. Schumacher, Die ält. Gesch. des
Brem. Domkapitels (Brem. Jahrbuch, 1863).
92 Rimbert, kap. 14. Wilh. Peitz (Rimberts Vita Ansk. . . .) skjuter
här som alltid Ebo åt sidan.
93 I Forschungen zur deutsch. Gesch. (1865) har Ernst Dümmler
publicerat några brevfragment från Fulda, som han påträffat i
Matthias Flacius’ Magdeburgercenturier. I samlingen ingå ett par
brev från Raban till Gauzbert (Simon).
9,1 Rimbert, kap. 17.
95 Nils Ahnlund, Ansgar och den nordiska missionen i sv. uppl.
av Rimberts Vita, sid. 26 ff. Sambandet mellan händelserna i Birka
och uppträdet i Ingelheim kan starkt ifrågasättas.
90 Dehio, a. a. I, sid. 70. Beskedet från Dehio är mer än blygsamt.
97 Sannolikt var det just Birkaresan, som hindrade Ansgar att
närvara vid synoden i Mainz 852. Biskop Gauzbert — nu i Osnabrück
— hade infunnit sig (C. Hefele, Conciliengesch. IV, sid. 171).
33 Vilh. Gronbech, Religionsskiftet i Norden, sid. 32.
99 Sune Lindqvist har här en egen hypotes: »Templet var säkerligen
intet annat än det ståtligt uppbyggda bål, vari den avlidne konungens
lik placerats.» Folkstämningen vid en kunglig eldbegängelse var
helt naturligt särdeles känslig — »det är ju t. o. m. möjligt, att något
av de kväden, som därunder framfördes, haft en sådan mot
kristendomen riktad udd, som Rimbert beskriver» (Norden och Ansgar,
sid. 26 f.).
100 Rimbert, kap. 30. Siffran är mer än tvivelaktig.
101 Jfr not 82.
102 Mäster Adam berättar (III: 77), att Adalbert av Bremen vigt
sex biskopar för Birka, sist i raden »munken Johannes». Denne är
identisk med abboten i Gosechs kloster- (vid Saale) Hiltinus, som
möjligen överflyttat till Linköping.
103 Paul Hoffmann, Der mittelalterl. Mensch, Kap. 9 — Die
Knaben im Kloster — skildrar de små oblaternas liv i helg och söcken.
104 Ekkehard IV, Casus sancti Galli, kap. 43.
100 Jakob Baechthold, Gesch. der deutsch. Litteratur in der Schweiz,
1892, sid. 23, har mycket annat att berätta om dessa irer, »die
truppweise durch das weite Frankenreich zogen». Under medeltiden
kallades irerna konsekvent skottar.
106 Jfr Fr. Nielsen, Haandbog (Middelalderen, sid 135) och Hans
von Schubert, Mittelalter, sid. 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
