Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid betraktas som en stadigvarande institution, ehuru de
närmast följande ambassaderna var för sig, liksom Lagerfelts och Coyets,
hade tillfällig karaktär. I själva verket synes Sverige under åren
1655—60 ha haft en hel stab med officiella representanter i den engelska
huvudstaden. I den i Riksarkivet förvarade officiella korrespondensen
härifrån förekomma sålunda mer eller mindre samtidigt följande
personer såsom brevskrivare: friherre Krister Bonde (ambassadör, 1655
—56), Johan Barkman (kommissarie, 1655—59), Georg Fleetwood
(envoyé, 1655—60), Johan Fredrik von Friesendorff (envoyé, 1655—61),
Gustaf Duvall (resident, 1658) och friherre Bengt Skytte (1659).
När Israel Lagerfelt år 1653 utsändes till England medföljde i hans
ambassad såsom sekreterare bl. a. den nyss nämnde Johan Barkman,
tidigare använd i liknande uppdrag i Moskva och Madrid. Denne
Barkman återvände sedan till Sverige i Whitelocke’s svit, där han
tjänstgjorde som »conducteur». Han var senare, återigen som
sekreterare, fästad vid Coyets beskickning, men kvarstannade i London,
när Coyet på sommaren 1655 begav sig till Holland, och utnämndes då
till kommissarie.
På detta sätt inleddes en mycket lång tjänstgöring som Sveriges
officielle representant i London. Barkman återkallades väl 1659, men
återvände till England år 1661, denna gång i egenskap av resident,
och kvarstannade sedan därstädes till sin död år 1691. Inalles verkade
han således såsom diplomat i London över 34 år, den längsta
tjänstgöring i sådan egenskap som annalerna ha att omförmäla. Han hade
adlats år 1658 och därvid antagit namnet Leijonbergh, dock med
bibehållande av släktnamnet Barkman (i engelska handlingar ofta
Bork-man). Efter att ha tjänstgjort som resident i elva år utnämndes han
1672 till »envoyé extraordinaire», för att kunna »med desto större
respect för wår tienst medh andre fremmande Ministrer
sammankomma», såsom det heter i utnämningsbrevet. Är 1687 upphöjdes han
dessutom i friherrligt stånd.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
