- 45 — hans sekundant kom icke tillstädes. Det skulle vara Henrik, hörde jag, men han hade måst hastigt afresa till Finland.» »Hin son måste resa i högst angelägna ärenden», sade friherrinnan, i det hon såg ut genom fönstret. »Enfin... jag hade varit nog omtänksam att låta min kammartjänare föra med sig en liten korg med några färska ägg, en bit parmesan och några flaskor godt Bacharach och vi uthärdade därför morgonkylan som goda kamrater tills en ny sekundant kunde anträffas. Det blef unge Wrede som fanns i närheten.» »Vill min herre vara så charitable och snart stilla vår nyfikenhet», sade fröken Liewen. »Vr dö eljes af denna förfärliga sjukan.» »Enfin — som sagdt — den unge mannen sköt först och mankerade ... så sköt baronen och mankerade. Vi satte nu i fråga om affären, som ju ändå gällde ett blott lappri, borde continuera. Den unge mannen declarerade genast att han ej hade något mot baronens person och hoppades därför att baronen skulle säga detsamma och icke en annan gång mankera honom på hälsningen. Det dependerade således af baronen och af baronens sekundant, som var jag, att decidera hur länge saken skulle räcka. Den först nämnde förklarade att han icke hade något emot den unge mannens person, men han hade andra skäl till att fortsätta. Den unge mannen begärde att få veta dessa skäl, men de sades vara hemliga. Duellen vardt alltså continuerad och nu sköt baronen den unge mannen.» »Men endast helt doucement i vänstra armen» — tillade han, då han såg att Ulrika icke tycktes väl upptaga den skämtsamma ton, hvarmed han omtalade händelsen — »och sedan följdes vi alla åt till LuSthuS- Crtr/ Svtntke. 10