- 3&5 - täta rekryteringar aflägsna böndernas söner, för att sedermera kunna fä lättare bukt med de ofrälse.» • Och därför ska' borgare och bönder hålla ihop», skrek slaktaren, i det han slog sin breda näfve i bordet, "samt utrota all adel.» »Först af allt generalerna», inföll den okände. »Ja, först generalerna!» skrek hofperukmakaren. »Sverige ska' styras af en kung och icke af många herrar. Se'n må adeln stå sitt kast.» »Om det funnits förrädare vid hären», sade åldermannen, undfallande för denna störtsjö af ord, »tror jag nog att det är deras fel; ty mod och tapperhet har vårt folk!» ».. . och skönhet också», skrek den oförbätterlige perukmakaren, i det han svängde sig på stolen. »Eller hur, vackra Fiken?» ropade han till skänkjungfrun, som trippade öfver golfvet. »En kyss, vackra nymf, som salig grefven sa' till Britta på Förgyllda råttan, och mitt hjärta tillhör dig för evigt!» >Fy skäms, mäster sprätthök», svarade den tilltalade med en snörpning på sin breda mun. »Hvad tror han Lina skulle säga, om hon hörde honom nu?» »Trå ta mig om jag på åtta hela dar tänkt på lilla Lina. — Nej, du är det, Fiken, som är min hjärte-tös, och nu skall du icke slippa så lätt ifrån mig som sist, då beslagskarlarne stodo vid disken.» Efter att ha yttrat detta, lutade han sig framåt för att söka fånga henne. Men vid hans ansträngning att hålla sig uppe föll länstolen öfver ända och han själf framstupa på golfvet. Då han slutligen lyckats resa sig upp och under de andres skämt åter intaga sin plats vid bordet, var föremålet för hans ömma låga försvunnet.