Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 389 —
»Att Ulrika fortfarande skall vara lika otillgänglig för
hans behag! Men hur var det, hennes finske celadon
var ju nära att sprängas i luften där borta i
Willman-strandska aktionen?»
»Vill verkligen minnas att jag hört något ditåt!
Han lär hafva flytt undan till en bastion och sökte döda
baronen, då denne uppmanade honom att angripa
fienden.»
»Och hans långa förfärliga betjänt! — Genom
hans oförskämda framfusighet fick Madelaine ett
efterlängtadt tillfälle att förbjuda sin dotter att besöka
gamla Beata, som gjorde sitt bästa att uppfylla flickans
hufvud med alla möjliga barnsligheter. Hvad den
inhemska adeln liar ringa nobless uti sig! ...»
En stund därefter suto Laforme och fröken
Liewen vid ott svart, lackeradt bord och spelade
kometen, sällskapspelet på modet. Midt emot dem sutto
friherrinnan Buddenbrock och prosten Sinius, hvilken
senare, tack vare de holländska dukatpåsarne, varit en
trägen gäst vid hennes afton-cirklar, oaktadt han
officielt räknades till det motsatta partiet.
Friherrinnan hade åldrats mycket under sista året
och nu mera lyckades det icke längre för det skickligt
utlagda sminket att fullständigt dölja fårorna i hennes
ansikte. Men ögonen voro de samma. När hon såg
upp från korten och lät sina blickar irra kring rummet
var det ännu samma genomträngande skärpa i dem,
samma uttryck af viljekraft och ihärdighet. Plötsligt
sjönko hennes händer ner på bordskanten, blickarne
irrade tankfulla, nästan drömmande, öfver den urblekta
sammetsplysen, som utgjorde väggklädnaden.
Det var en oförklarlig svaghet som smugit sig på
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
