Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 402 —
»Sur mon honneur, herr general», svarade baronen.
I det samma slogs dörren igen. Meijersdorff tog
några steg, som hade han ärnat sig till förmaket; men
plötsligt tycktes han få en ny tanke. Där såg han ju
idealet för alla sina drömmar, la belle själf sitta vid
fönstret så tyst fbr sig själf i månskenet.
»Ma foi, kusin», sade han i det han hälsade, »det
tyckes i sanning som skulle lyckan i dag vara
synnerligen nådig, då hon låter mig få se mer än blotta
skymten af kusins fagra anlete.»
»Ni har ju varit borta så pass länge, att jag
synes er något rar», svarade Ulrika stelt, i det hon
reste sig.
»Parbleu, så stolt och tillbakavisande! — Icke är
väl jag den enda orsaken till kampanjens olyckliga
slut... Pjesen är nu likväl à la fin, som harlequin
säger i komedien, och vi kavaljerer kunna åter få
tillfälle att böja knä för våra damer utan att störas af
några skärande trumpettoner.»
Detta sätt att skämta bort allvarliga ting gjorde
ej’ något gynnsamt intryck på Ulrika.
»Hvarje redlig svensk», svarade hon i det hon
höjde rösten, »borde känna sorg, men icke glädje öfver
att så är!»
»Aldrig kan jag vara i lag! — An är jag för
triste, — då är jag blott en politisk ränksmidare, än
för glad, då är jag en landsförrädare ... Ack, om
kusin visste», afbröt han sig i det han fattade hennes
hand — »om kusin visste hur högt jag älskar henne? ...
Så grym!... Säg att kusin samtycker till vår
trolofning .. . Kan ej åratals trohet och kärlek uppväga en
stunds nyck eller någon flyktig ungdomskärlek, som
slocknat kanske lika hastigt, som den tändes?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
