Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 403 —
»Kusin MeijersdorfF känner mitt svar ...»
»Ni är hård, kusin... Är detta lönen för min
trogna kärlek?.. . Att föredraga en yngling, en
boute-feu, som kunde rida grensle öfver värjfästet utan att
värjan miste sitt läge, en . ..»
»Spara dessa liknelser! Ni sårar mig.»
Hon reste sig upp för att gå.
»Sårar kusin?» upprepade han, i det han fattade
hennes hand och höll henne tillbaka. »Förlåt mig, men
jag är nästan från mina sinnen vid tanken på att den
mannen nu är borta, som var det mäktigaste hindret
mot min lycka.»
»Hvilket hinder?... Hvilken man är borta?»
»Är det då icke allmänt bekant i residenset att
fänrik Svenske dött i fångenskapen?»
Ulrika såg på honom ett ögonblick. Det låg
kanske en smula förakt i blicken. Men eljest kunde
intet märkas i hennes min, som tydde på någon inre
rörelse.
»Ni borde känna mig tillräckligt väl», sade hon
kallt, i det hon slog sitt hufvud till baka med en stolt
åtbörd, »för att veta att det ej tjänar till något att så
här indraga mitt hjärtas tankar i diskurs. — Min hand
kan jag icke råda öfver», fortfor hon strax därpå,
liksom hon velat i ett enda andedrag uttrycka allt hvad
hon tänkte, »men om kusin vill uppföra sig som en
sann, en verklig ädling, spara då sina föreställningar
till den stunden, då jag tvingas till brudstolen... Det
bör ju kännas dubbelt retande att bedja en fånge om’
en ynnest. Ni förvånas kusin? Tror ni ej jag ser
bojan under silkesvanten?...»
»Ack, kusin Ulrika, hur kan ni tala så? Det är
ju jag som de tout mon coeur vill vara kusins slaf...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
