Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 465 —
han vara i stånd att i första uppbrusningen bära hand
på sig själf. Sålunda hade han verkligen, trots alla
förnekanden lämnat de viktiga dokumenten till
Lagercrantz, hvilka, såsom förut är nämndt, varit afgörande
för processens utgång. Det var äfven han, som lagt
papperet i bibeln för att, som han trodde, därigenom
uppmjuka Ulrikas hårda sinne. Hvad gjorde det om
hon tog skada däraf till kroppen. Äfven om hon genom
dessa hopade sorger skulle varda ett lik, ville han äga
henne. Han ville kyssa dessa läppar, äfven om de skulle
stelna af dödens blekhet. Han ville omfamna denna
smärta skepnad äfven om hjärtat där inom upphört att slå.
Den till utseendet liknöjde, skeptiske kavaljeren,
den stortalige slagskämpen hade i själfva verket intet
kvar af sin forna tillförsikt. Han som för sina vänner
skröt med att hafva dödat tio unge män af familj i
duell endast därför att de vågat draga hans anor i
tvifvelsmål, han darrade så snart han tänkte på denna
kvinna, hvilken sorgen gjort ännu mer intagande och
hvilken ifrån att i förstone endast föreställt för honom
ett visst antal holländska guinéer, nu uppväckte hela
hans lidelse.
»Önskar ni tala med mig, kusin Meijersdorff», sade
Ulrika, sorgset leende, då baronen inträdde i matsalen.
»Ja! Jag har i sanning handlat oädelt, kusin»,
svarade han med tillkämpat lugn i det han fattade
hennes hand. »Men säg att äfven ni finner er ha någon
skuld. Ni förstod mig icke. — Ni har varit grym.»
»Förskona mig från ett upprepande af dessa
frierier. Ni har ju fått mitt svar. För öfrigt torde ni
finna tidpunkten mindre lämplig nu — tänk på min far.»
»Låt detta vara glömdt för en stund. Ser ni ej
hur lidelsen förtär mig — jag älskar er!»
Carl Svenske. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
