Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rusdrycker och nykterhetssträfvanden i äldre tider - Reformations- och stormaktstidevarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KFANDENEORENESNRENESSNSREENST EAT ar gen or is ES LT RENT ENA RIE SR Ear mg AT RE RE a ör go ran AA Fo RE Re rr re a AE
a a års a Arg Ra EE RR fr hör kr a vg AR BR AA YE sr SÖNER GG broms a EA en : |
NNE rp AN a SR At REL I ! t ä hå ! SR : FANG ln - FR Re
AA
dd
or
12 DEN SVENSKA NYKTERHETSRÖRELSENS HISTORIA,
tillfälle tagit det i sin tjänst, såsom då han i ryska kriget
mot slutet af sin regering uppmanade anföraren att före
en drabbning gifva soldaterna "brännewijn, at de hurtige
och raske bliffwa mot fienden", men han insåg dock den
oerhörda fara dess allmännare spridning skulle medföra
och utfärdade därför upprepade brännvinsförbud.
Härmed börjar den sedermera oafbrutet fortsatta, mer
eller mindre framgångsrika nykterhetslagstiftningen.
Metoden att beskatta rusdryckerna, hvilken föga är
till nykterhetens fromma utan tillhör statsekonomiens mera
tvetydiga sätt att anskaffa pänningar, var redan känd af
Gustaf Vasa, och den omständigheten att det var ölet som
han beskattade, ej brännvinet, visar att det senare ännu
vunnit föga utbredning. I detta sammanhang kan nämnas,
att ölet allt framgent var ett gifvande skatteobjekt, till
dess salubeskattningen därå 1832 upphörde i landsorten
och 1847 i Stockholm. Man hade då funnit brännvinet
vara ett tacksammare beskattningsföremål, och man påyr-
kade med ifver ölets frigifvande, emedan det ansågs oskad-
ligt och kunde blifva en mäktig bundsförvant i striden
mot brännvinet. ;
Om beskattningsåtgärderna icke kunna betecknas så-
som framsteg på nykterhetens väg, har vår lagstiftnings-
historia dock andra stadganden att uppvisa som onekligen
åtminstone varit afsedda att medföra dylika framsteg. =
Främst bland dessa torde de tidt och ofta upprepade
förbudslagarna mot brännvinet böra räknas.
Att Gustaf 1:s brännvinsförbud ej upprätthölls under
hans svaga söner, berodde möjligen i någon mån därpå,
att man i brännvinet såg både ett botemedel och ett skydds-
medel mot den ofta uppträdande pästen. Gustaf 2 Adolf
utfärdade 1622 ett nytt brännvinsförbud, som dock med
hans död, tio år senare, upphörde att gälla.
Drottning Kristinas och de förste Karlarnas tid är
särskilt känd för den kräslighet och omåittlighet i mat och
dryck, som då förekommo i synnerhet bland de store, på
hvilka 30-åriga krigets framgångar icke öfvat någon åter-
hållande invärkan. Tjocka och pussiga figurer möta oss
öfverallt i ett porträttgalleri från denna tid, och det är
ganska naturligt, att denna ätare- och suparetid ej med-
förde några radikala lagstiftningsåtgärder beträffande de
starka dryckerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
