PRINS RID SET ARSENIK 2 ga RT IGN ELEN SI TR VÅRT ÅRHUNDRA DES NYKTERHETSSTRÄFVANDEN. 17 säger han bland annat. "Litet nog är redan omåttlighet, ty själfva saken är onaturlig", tillägger han och prokla- merar därigenom med all önskvärd tydlighet den nutida absolutismens grundsats. 3 Vårt århundrades nykterhetsstråfvanden. Oaktat de talrika prof på varmt nykterhetsinträsse, om hvilka vi i det föregående haft tillfälle att erinra, torde man dock knappt kunna tala om någon nykterhets- rörelse, åtminstone icke om någon organiserad och syste- matisk sådan, förr än i vårt sekel. Det har varit det upp- finningsrika nittonde århundradet förbehållet att finna den riktiga metoden för en sådan rörelse — föreningsväsendet. Det var ock helt naturligt, att reaktionen mot drycken- skapen skulle framträda kraftigast just på den tid då det onda, som skulle bekämpas, hade nått sin höjd- punkt, d. v. 8 brännvinet blifvit mäst tillgängligt och brännvinssupandet allmännast. Och detta var utan tvifvel förhållandet i början af 1800-talet. 'Ty den af Gustaf 3 införda kronobränningen, som 1787 öfvergått till arrende- bränning och 1809 till husbehofsbränning, hade formligen infört spritdryckerna i hvarje stuga. Snart sagt i hvarje bondgård fanns en brännvinspanna och förbrukningen steg också 1829 till den förfärande höjden af — 46 liter om året pr invånare. Det var på denna tid en riksdagsman i bondeståndet, Botvid Jönsson, med omedveteten ironi kallade husbehofs- bränningen för en selandtmannaförädling". Husbehofsbränningen prisades såsom idealet. Den skulle förhindra kroglifvet, den skulle bereda de arbetande och betungade klasserna några "muntra stunder" i eget hem. Vid 1817—18 års riksdag var fråga väckt om bränn- vinsförordningens förändring. Mot framstälda, mycket moderata nykterhetsförslag uppträdde då bl. a. prosten Rabe från Bohuslän med ett långt anförande till bränn-