FREE ERNER SM MEN pe Ella CA ANN er Larsa ri UAE SYPERKIOT IBG SKI EL (ER 7 En 4 4 SIPIGEEG v 1 NEN ju RR Avd FRAS ARR mä GR TR Egnor FARAN NN TR 1) ry TAN Lagg ETSO R 4 öl 3 rå 16 DEN SVENSKA NYKTERHETSRÖRELSENS HISTORIA. Statskonsten vacklade under frihetstiden fram och tillbaka i brännvinsfrågan. Mösspartiet ville lämna bränn- vinstillvärkningen i fred, men hattpartiet motarbetade den. 1756 lyckades det senare, hufvudsakligen med stöd af Linnés auktoritet, genomdrifva förbudets förnyande, men det kunde ej upprätthållas mer än 4 år. Gustaf 3 bör- jade sin regering med ett nytt brännvinsförbud (1772), och detta steg stöddes då genom en allmännare nykter- hetsopinion, hvadan dess upphäfvande två år därefter inga- lunda berodde på folkets önskan. Det föranleddes för- nämligast af Gustaf 3:s växande pänningebehof. Efter ryskt mönster inrättade han nämligen därefter de rykt- bara kronobrännerierna. ; Demoraliseringen gick så långt att "Kongl. Bränn- vinsdirektionen'"" den 2 juli 1778 skref till biskoparna, huru "Direktionens ändamål, som var kärlek till dygden, ej kunde bättre befordras än om allmogens lärare, som them till Siälawården woro förordnade sökte förmå hvar sin församliogs innevånare att ingå åtskilta föreningar om att ej vilja supa annat än Kronans brännvin" — alltså, trots alla möjliga hederliga afsikter, föreningar att supa brännvin. Under Gustavianska tiden hade ej många mod att uppträda för nykterhetssaken, då detta betraktades så godt som ett högförräderi. Jag vet ej hvem som vågat sig på att afgifva följande ironiska utlåtande om Gustaf 3:s kronobrännerier: "Alla vältänkande önska konungen lycka i sitt företagande, och ehuru de se, att nationens seder och kroppsstyrka därigenom försämras, så äro de nöjde, om K. M:t kan vinna inkomster att bestrida sina oundgängliga utgifter, ehuru medlen äro så tvetydiga. De kunna liknas vid en sjuk, som af en läkare kunde antydas att dricka sin egen aftappade blod, för att få krafter och bli frisk.” | Under den senare gustavianska perioden uppträdde den snillrike tänkaren och diktaren Thomas Thorild (+ 1808) i en 1795 utgifven "Handbok för omtänksamma hushåll i dieten eller hvad som rör hälsans vård" med stor kraft mot de starka dryckerna. De böra enligt hans mening endast vara apoteksvaror, och "att flitigt regalera sig med medikamenter, endast för det de kunna göras högsmakliga, är väl en så ursinnig som löjlig fägnad"',