Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
sedan sädeskorn och den s. k. grnfvehjelpen var afräknad, och
som derför förekommer i ytterst små qvantiteter i dessa register.
Hvad den sista af de från taxeringsregistren hemtade ko¬
lumnerna, "Summa värde" beträffar, må här uttryckligen be¬
tonas, att dess siffror ega ett tämligen underordnadt värde. De
hafva först och främst det felet, att de icke angifva något verk¬
ligt värde alls: de säga oss naturligtvis alldeles ingenting om
de framför stående persedlarnes värde efter vår tids uppskatt¬
ning, men de gifva icke heller något riktigt begrepp om samma
persedlars värden efter den tidens varupris och penningevärde.
Olyckligtvis äro vi med året 1571 midt inne uti en af Sve¬
riges värsta myntförsämringsperioder, och det är sannerligen
icke lätt att säga hvad som under dessa år var verkligt varu¬
värde, efter som man just nu var i bästa farten med att från
högsta ort bortkrångla penningevärdet och utprångla de uslaste
mynt som voro åtminstone 2 gånger sämre än de lika nämda
mynten från början af år 1658 och 11 gång sämre än mynten från
1569. Under sådana förhållanden var det måhända för konungen
litet svårt att vidgå den förhöjning i varuprisen, som nödvändigt
med myntförsämringen måste inträffa, och det var måhända
derför som värdena å de olika kreaturen sattes i marktal t.
o. m. lika lågt som i konung Gustafs dagar, då de i konung
Johans markers tal rätteligen skulle hafva blifvit satta 2, 3 till
4 gånger högre. Men i stället var föreskrifvet, att den vigti-
gaste af de taxerade persedlarne, Silfret (samt, der sådant före¬
kommer, Stångjern, Plåt- och Råkoppar) icke skulle beskattas
efter värdering i mark, utan att deraf skulle tagas in natura
tiondedelen. Också är vanligen uppbörden fördelad i "Sölf"
och "Penningar", den förra i regeln jämt tiondedelen af det silf-
ver, som socknens inbyggare ega, den senare tiondedelen af deras
öfriga i nyss nämda penningevärde uppskattade lösegendom.
Med andra ord sagdt: silfret beskattades mycket drygare än de
öfriga "partzlerna", och till och med när detsamma någon gång
löstes med penningar, tog man icke två mark såsom i Gustafs
dagar, utan fyra mark, och i flera orter t. o. m. fem mark för
lodet silfver; ett pris som ändock förutsatte, att det icke be¬
taltes i det allra sämsta af det gängse myntet’) (12^ ^ på da-
lern), utan i något af de närmast föregående rimligt förfalskade
myntslagen till 8, 9 å 10 eller 101 mark på dalern. Ty så
’) Längre fram i Sept. 1571 begynte ett ännu sämre mynt (25 ä 28 mk
= 1 Daler) att utsläppas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
