22 (Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - Skapelsen - Gudarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessa dödade Ymer. Då uppkom af hans blod en flod, hvaruti
drunknade alla jättar med undantag af Bergelmer. Från honom ledde
sedan nya jätteslägter sitt ursprung. Ymers kropp flyttade gudarne ut
i Ginungagap och skapade af kroppen och lemmarna verlden, såsom
det heter i Eddasången:

Af Ymers kött
vardt jorden skapad,
hafvet af hans blod,
berg af benen,
skog af håret
och af hufvudskålen himlen.

Men af hans ögonbryn
de blida makter gjorde
åt menniskorna Midgård;
men af hans hjerna
voro de tunga
skyar alla skapta.

Den öfversvämning, som jättens blod förorsakade, satte de en
gräns för och danade hafvet, hvilket de lade i en krets omkring
jorden. Under det upplyftade himlahvalfvets fyra hörn satte de fyra
dvergar: Norr, Söder, Öster och Vester, och satte på hvalfvet gnistor
från Muspelhem att upplysa himmel och jord. Men ännu var ej verlden
ordnad. »Solen visste ej, hvar hon salar egde, stjernorna ej, hvar
fäste de egde, och månen kände ej sin kraft.»

Då höllo gudarne råd. De ordnade himlakropparna och skiftade
dag och natt, ljus och mörker.

Solen sken sunnan
mot kalla bergen;
då grodde å grund
gröna örter.

Jorden var färdig att mottaga menniskan, tidpunkten för hennes
skapelse var inne.

Då gingo från gudarnes samqväm mäktige, kärleksrike trenne och
kommo till stranden, der de funno

Ask och Embla
utan förmåga,
lif och bildning.
Ej anda de egde,
ej tanke de hade,
ej blod och rörelse,
ej färg och skönhet.
Andan gaf Odin,
tanken Loder,
blod gaf Häner
och lif och fägring.

Från Ask och Embla stamma menniskorna ned, och bo de i
Midgård.

Gudarne.

Jorden var en rund och flat yta, omkring hvilken hafvets böljor
rullade. Vid hafsstranden bo jättarne; den inre delen af jordytan,
Midgård eller Manhem (menniskornas hem), bebos af menniskorna, och
till Midgårds skyddande mot jättarne reste de »blida makter», gudarne
eller Asarne, som de äfven kallas, af Ymers ögonbryn en vall. På det
högsta stället midt på jorden bygde gudarne åt sig en borg, som
kallades Asgård, den största och präktigaste borg i verlden.

Snart flyttades dock gudaborgen till himlen, men stod dock i för-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/1/0026.html

		Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen / 22 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|