Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- 1. Den nordiska gudasagan.
- Gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bindelse med jorden genom den gungande luftbron, Bifröst eller
Asabron (regnbågen), hvilken jättarne ej kunde bestiga,
ty Asbron
står i låga
och de helga vatten sjuda.
Asken Ygdrasil är det yppersta träd i verlden. Dess grenar nå
till himlen och af dess trenne rötter sträcker sig en till Niflhem, till källan
Hvergelmer, hvarifrån etterfloderna flyta, och på denna rot gnager
ständigt draken Nidhögg. Den andra roten når till Jotunhem och under
den ligger vishetskällan, Mimers brunn, vaktad af jätten Mimer, som
måste besitta mycken visdom, då han ständigt dricker ur brunnen.
Odin, om hvilken vi strax skola tala, hade en gång fått dricka ur brunnen,
men icke förr än han satt sitt ena öga i pant. Den tredje roten sträcker
sig till Asarne, till himlen, och der ligger Urdarbrunnen, der
gudarne samlades hvarje dag till rådslag och der de trenne Nornorna,
Urd (forntid), Verdandi (nutid) och Skuld (framtid) väfde väfven, som
afgjorde hvarje menniskas öden. Deras beslut voro oryggliga.
Urdas domar
ingen kan motsäga,
fast de tunga läggas.
I toppen af trädet sitter en örn, mellan hvilken och Nidhögg
ekorren Ratatosk springer upp och ned och bär sqvaller. Trädets krona
gnages af fyra hjortar.
Trädet Ygdrasil
drager större tunga,
än det menskor veta;
hjorten biter ofvan,
men på sidan ruttnar,
Nidhögg fräter nedan.
Odin var den förnämste af gudarne, gudars och menniskors fader,
och kallades derför Allfader. Från Hlidskjalf, sitt högsäte, öfverskådar
han hela verlden. Tvänne korpar bära honom budskap om allt,
som händer. De heta Hugin (tankekraft) och Munin (minne). Till
honom i det härliga Valhall komma de svärdfallne hjeltar. Valkyrior,
Odins mör, som rida genom luft och haf och, när de komma till
stridsfältet, omgifvas af en klar glans, hafva med sina strålande spjut
utpekat de för Valhall bestämda och beledsaga dem efter striden dit.
De fallne kämparne, Einheriarne, föra der det lyckligaste lif. Hvarje
morgon tåga de till strid. Om aftnarna intåga de åter i Valhall, såren
läkas af sig sjelfva, och undfägnaden af mjöd och fläsk sprider gamman
och glädje i salen. Fläsket skäres af galten Sehrimner, som
hvarje dag stekes, men hvarje morgon åter är hel; mjödet mjölkas ur
geten Hejdruns spenar. Odin sjelf njuter ingen föda.
Utaf vin allena
den vapengode
Odin visst lefver.
Bland egodelar, som Odin eger, äro Sleipner, den åttafotade hästen,
Gugner, spjutet, och skeppet Skidbladner, som går både i med- och
motvind, samt den kostliga guldringen Draupner, af hvilken hvar nionde
natt drypa åtta likadana ringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0027.html
