Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- 1. Den nordiska gudasagan.
- Ägirs Gästabud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brage sökte blidka honom, erbjöd honom ring och svärd
och häst, och slutade med en varning:
»Att din ondska icke
Asar må umgälla;
gör dem icke vreda mot dig!»
Den erbjudna försoningen afslogs med förakt af Loke,
likasom, sedan han vändt sig mot Odin, Friggas vänliga maning:
»Edra händelser
skolen I aldrig
för menniskor tälja,
eller hvad i forna dagar
I tvänne Asar[1] öfvat;
gammalt allt man glömme!»
Men äfven hennes ord hade endast till följd, att
Loke vände sig mot henne med sina lastmälen, och då
Frigga yttrade sin önskan, att Balder måtte varit der,
hade Loke den djerfheten att sjelf framställa sig
som den egentliga orsaken till hans död.
Skade, en skön jättedotter, var Njords gemål. Hennes
fader Thjasse hade tagit Loke till fånga och för
hans frihet fordrat Iduna och hennes äpplen. Loke
höll ord, men tvangs sedan att föra Iduna åter
till Asarne. Äfven detta lyckades honom, ehuru han
förföljdes af Thjasse, som dock, när han vågade sig
inom Asgård, blef af Asarne dödad.
Skade ville hämnas sin faders död, men förlikte sig
med Asarne och blef gift med Njord. Här på gästabudet
fick hon lära känna den sannskyldige upphofsmannen
till faderns död.
Hon varnade Loke, liksom många af de andra Asarne,
och förespådde honom hans slut. Loke svarade med
hån och tröstade sig dermed, att han var främst och
modigast att fälla Thjasse, hennes fader. »När så är»
– mälde då Skade –
»skall från mina gårdar
kalla råd
alltid till dig komma.»
Och så fortfor Loke, som han börjat. Han utfor mot
alla de närvarande Asarne i de gröfsta smädelser
och öfverhopade dem med de skymfligaste och mest
sårande tillmälen. Midt härunder, men sedan enhvar
fått sin beskärda del, afbröts plötsligt talet af
Frejs tärna, som äfvenledes var med på gästabudet.
»Alla fjellar skälfva»
sade hon –
»hemifrån jag tänker
Hloride[2] å färde vara.»
Nu vände sig Loke mot henne, men knappt hade han
yttrat några ord, förrän Thor trädde in i salen. Men
oaktadt Loke äfven lät honom höra sin onda tunga, fast
Thor hotade att »slå honom härdaklinten (hufvudet)
från halsen», vågade dock ej Loke reta honom till det
yttersta, utan aflägsnade sig ur salen med dessa ord:
[1] Odin och Loke.
[2] Ett af Thors namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0033.html
