- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
36

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - En blick på Asalärans inre betydelse - 2. Ynglingasagan. - Odin och Asarnes invandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och naturen tyckes derunder ligga som död, tills
våren kommer åter med lif och värme. Balders död och
återkomst är utan tvifvel en bild häraf. Men Balders
saga har på samma gång en högre och andlig betydelse,
då den visar oss det ondas seger öfver det goda och
verldens undergång som en följd deraf, men låter det
goda återkomma. Om Freja och Frigga äro samma person,
såsom många anse dem vara, skulle man kunna i Frejas
(Friggas) rätt till hälften af de på slagfältet fallna
finna en bild af stoftets qvarblifvande i stoftet
(Freja, som Frigga, föreställer jorden), medan själen
svingar sig upp till Allfader i himmelen (Odin).

Se vi närmare på den nordiska religionen, finna vi der
tre hufvuddrag bjert framstående. De äro striden,
förstörelsen
och pånyttfödelsen. Hos intet folk har
medvetandet om dessa sanningar uttalat sig tydligare
än hos nordbon. En strid emot mödor och umbäranden af
alla slag är hela hans lif, och den har genomträngt
hans religion. Hans gudar lefva i en ständig strid mot
det onda, och föra den med framgång, så länge fromhet
och oskuld finnes ibland dem. När fromheten sitter
»som en död bland de döda», då förgår hela skapelsen
i den sista striden. Men förstörelsen är blott en
öfvergång till något bättre, till ett evigt lif.

»Grekernes och Romarnes evighet var blott
ett skugglif [1], nordbons en kraftig, personlig
odödlighet. För honom har döden ingen fasa, den är
en öfvergång till ett högre och härligare lif.»
––––
2.

Ynglingasagan.


Odin och Asarnes invandring.



Sammanstämmande historiska intyg, men i synnerhet
den nordiska gudaläran sjelf, pekar mot öster för
besvarandet af frågan, hvarifrån våra fäder kommo,
när de invandrade hit. De hänvisa till trakterna norr
och öster om Svarta hafvet, och derifrån hafva flera
skilda, men med hvarandra beslägtade stammar inkommit
i Norden. De förnämsta äro Götarne och Svearne,
och af dessa kommo Götarne först.

En handelsväg, följande de stora floderna åt, gick
från så lång tid tillbaka, som någon forskning når,
från trakterna vid Svarta Hafvet



[1]
Romerska författare säga derför sjelfva om de
germaniska folken, att »de voro lyckliga genom sin
villfarelse».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free