Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Konung Rolfs hof och Hottur Bondesson - Sagan om Ingiald Illråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda händerna, så att den ene stupade om den andre,
och högar af lik lågo på ömse sidor om honom,
varande han blodig ända upp till axlarna.
Men Skulds män förminskades icke, oaktadt det stora
manfallet, ty Skuld uppväckte åter de döda genom
sina konster. När emellertid striden fortgått till
efter midnatt, hade alla Rolfs män stupat. Endast
han sjelf och tolf kämpar voro qvar, de senare dock
mycket sårade. Mörkret och mängden skilde dem nu
från konungen och hvarandra, så att de föllo den
ene efter den andre. Konung Rolf blef kringränd af
Skulds utvaldaste män, och Skuld eggade dem att nu
anfalla honom; ty hon såg, att han var skild från
de sina. Konungen slog sig väl ut ur sköldborgen,
men var uppgifven af trötthet. Bodvar kunde ej komma
honom till hjelp, ty han var långt skild från honom. –
De föllo – och striden var slutad.
Skuld och Hjorvard fingo dock ej länge njuta af
sin seger. –
Elgfrode besökte hvarje morgon spåret i berget. När
han nu en morgon fann det fullt af blod, rustade
han sig och red söder ut till sin broder Thore. De
rustade tillsammans ut en här, och likaså drottning
Yrsa i Sverige, sättande hon Voggur till anförare for
sin här. – Oförvarandes kommo de på drottning Skuld,
liksom hon fallit öfver sin broder, och dödade hennes
anhang och henne sjelf med de grufligaste plågor.
Adil lefde hatad och föraktad af gemål och folk och
dog en våldsam död. Hans häst snafvade nämligen,
då han en gång red omkring disarsalen i Upsala, och
konungen föll mot en sten, så att han dog. Hans död,
liksom hans lif, ansågs föga hedrande.
Men ett minne sådant som konung Rolfs har ingen konung
i Nordlanden lemnat efter sig Det gick från mun till
mun och lefde efter århundraden lika friskt ännu,
varande det käraste ämnet för skaldernes sånger
och ett mål för de yppersta konungars i Norden
beröm. Sköna tärnor drucko kämparne till med Rolfs
Krakes skål, och gick så nogsamt i fullbordan konung
Rolfs sista önskan, då han drack sina kämpar till,
att hans och deras minne sent månde blekna i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
