Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om konung Alf och hans kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen qvad:
Skola med halfva
hären denna
frid vi söka,
komma från sjön;
hafver Asmund
oss ju bjudit
ringar röda,
dem vill jag hafva.
Ej ser du hela
Asmunds hug.
Kungen inom sig
trolöshet hvälfver.
kulle du, herre,
om vi rådde,
svekfull slägting
visst föga tro.
Hafver oss alltid,
som månge veta,
Asmund visat
mycken trohet.
Skulle ej konung
hålla förlikning?
En furste den andra
svika i friden?
Vreda gudar
dig intagit,
om du Asmund
fullväl tror.
Listig lär han
alla skada,
när du icke
motråd antar.
Alltid dig lyster
tungsint att tala.
Ej månde kungen
enighet slita.
Guld få vi der
och kostbarheter,
ringar röda
från hans gårdar.
Alf, jag drömde,
tänke du derpå:
kring om oss alla
lekte lågor,
svårt det var
att ut slippa.
Kan du, konung,
drömmen tyda?
Männer, som kämpa
för konungens ära,
härligt omgifva
fullgoda brynjor.
Månde å mina
kämpars skuldror
brynjorna lysa,
som lågan lyser.
Än jag drömde
andra gången,
såg hur elden
brann å bara skuldror;
derför jag tviflar
på lycklig dröm.
Kan du konung
drömmen tyda?
Gifva jag månde
hjelm och brynja
åt hvarje kämpe,
som mig följer;
Månde från kungens
kämpar det lysa
som solstrålar lysa,
från glänsande fjell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
