88 (Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om konung Alf och hans kämpar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Insten:

Än jag drömde
tredje resan,
att vi alla
gingo i qvaf:
vattenflod mycken
höljde oss öfver.
Kan du, konung,
drömmen tyda?

Konungen:

För länge jag hörde
dig enfaldigt tala,
alldeles intet
detta betyder.
Tälje du icke,
så jag hörer,
drömmar flera
hädanefter.

Insten vände sig nu till stallbröderne, uppmanande
dem, att alla tillsammans följa konungen; men Utsten,
hans broder, höll före, att man skulle låta konungen
råda, och så blef det dervid.

Alf går nu upp till konung Asmund, följd af hälften
af sitt manskap, och var der före honom en stor
samling af män. Var också förplägningen så stark,
att Alfs kämpar till slut fast insomnade.

Konung Asmund hade emellertid, sedan det blifvit
mörkt, omhvärft huset, och kastade nu eld in i
salen. Och berättas det, som bevis på, huru högt
konung Alfs män föraktade faran, att när den förste
af dem vaknade och såg salen vara full af rök, sade
han blott: »röka månde det nu om våra hökar», hvarpå
han åter lade sig ned och sof. En annan vaknade sedan
och såg, att flamman slog ut i salen, men han sade
blott: »drypa månde nu vaxet af våra saxar» (svärd);
sedan lade äfven han sig ned att sofva. Men nu vaknade
konung Alf. Han stod strax upp, väckte sina män och
bjöd dem väpna sig. Sedan detta var gjordt, sprungo
de allesammans så hårdt emot timmerstocksknutarna,
att de sprungo af.

Insten qvad:

Högt stiger röken
från kungens sal;
vaxet smälter
af korta svärden.
Nu månde skiftas
guldet det röda
och blanka hjelmar
bland Alfs kämpar.

Det helst jag såge,
att kungen märkte
eldar ej vara
tända på skämt.
Gå nu, höfding,
grymme frändens,
svekfulle Asmunds
gåfvor att löna.

Krossen neder
salens förgård,
nu börja bjelkar
braka tillsammans.
Evigt skall lefva
minnet bland män,
minnet af Alfs och
kämparnes färd.

Följen kungen,
raske kämpar,
öfver lågan
stigen snarliga.
Den man ej finnes,
som evigt lefver;
ej skola kämpar
sörja sitt öde.

Så är nu sagdt, att när konung Alf och hans »reckar»
bröto fram genom lågorna, kämpade de modigt, men föllo
för fiendens stora öfvermakt, och var Alf då 30 år
gammal. När Insten såg, att konungen fallit, qvad han:

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/1/0092.html

		Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen / 88 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|