Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om konung Alf och hans kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med glänsande guldet
ock faders råde.
Voro å skeppen
aldrig så många,
att vi på flykten
för dem höllo,
skönt att manskap
mindre vi hade,
så att i striden
en gick mot elfva.
Hade vi alla
jemnan seger,
hvar som stridens
sköldar klungo.
En visste jag
jemngod man,
Sigurd konung
Af salen Gjukes[1].
Njöt icke så
ålder som borde
ädle kungen
för sina bragder;
tolf år gammal
drog han att härja,
trettio var han,
när han dog.
Slikt mig tvingar
de långa nätter,
att sofva litet
och mycket vaka,
att min broder
lefvande skulle
brinna i elden
med kungens män.
Den dagen var mig
sorglig mera
här i verlden,
än som man visste;
månde vi minnas
den lärdom sedan,
att följa i döden
den, man har kär.
Hel månde mig
sorgen lättas,
om Alf konung
hämna jag kunde,
om svärdseggen
och blanka ringspjut
blodigt ristade
Asmunds bröst.
Alf ohämnad
icke blefve,
ty han lockades,
intet anande,
i försåtet.
Vållande mordet
och manskadan
Asmund konung.
Skulle väl rönas,
om vi kommo
samman i striden,
Sven och jag;
hvem som vore
högre på vallen,
Hamunds son
eller Hakes man.
Sjungit har jag
om fagra tärnan,
att jag Brynhilda
bedja månde;
ville blott veta,
om hon kunde
Hroker älska,
Hamunds son.
Det är mitt hopp,
att vittra män
månde församlas,
om vi förentes.
Ty jag fann ej
någonstädes
mö mer härlig
än Hakes dotter.
Är hon i allo,
som jag önska må.
Tyckes jag vara
här hos Hake
ringa i salen
för hvarje man.
Alla ega
säte derinne
hälften främre
än Alfs kämpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
