- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
142

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Erik Segersäll och Styrbjörn Starke - Jomsvikingasagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid samma tillfälle skall Erik låtit framföra sin son, den då blott
två år gamle Olof, hvilken af det församlade folket utropades och
hyllades som sin faders efterträdare samt, såsom hyllad vid så späd
ålder, fick tillnamnet Skötkonung.

Af Styrbjörns son Thorgils Sprakalägg härstammar en yngre
konungaätt i Danmark, den, som börjar med Sven Estridsson.

Efter Styrbjörns fall, och sedan Harald Gormsson var död, intog
konung Erik Danmarks rike, görande anspråk derpå såsom rättmätigare
arfinge än Sven Tveskägg, hvilken fadern, Harald Blåtand, icke
velat erkänna för sin son. Blott tre år efter Haralds död egde Sven
Danmark, så blef han af Erik fördrifven och fick det åter först efter
Eriks död.

Det går en sägen om konung Erik – Sven Estridsson berättade
den för biskop Adam af Bremen – att han låtit döpa sig och blifvit
kristen. En biskop Poppo skall hafva kommit till konungen och
förmått honom dertill. Biskopen kom egentligen för att af konungen
begära säkerhet för de kristna församlingarna i Danmark, men då han,
för att bevisa kristendomens sanning, bar ett glödande jern i handen
och lät en rock uppbrinna på sin kropp, utan att han deraf skadades,
skall detta hafva gjort ett sådant intryck på konung Erik, att han
öfvergått till kristendomen. Återkommen till Sverige, skall han dock
hafva återgått till fädernas tro.

Erik Segersäll dog 994, jemnt 10 år efter segern på Fyrisvall, och
sedan han i 7 år herskat öfver Danmark.

*



Jomsvikingasagan.

Vi anföra här denna saga, dels emedan den lemnar oss en
nödvändig kännedom om våra grannriken, Danmark och Norge, dels
emedan den genom sin bjerta sedemålning, hvilken gäller hela Norden,
lämpligen afslutar den afdelning af vår äldsta historia, som företrädesvis
kan källas vikingatiden.

Jomsvikingarnes begynnelse är insvept i sagornas dunkel. På Fyen
– säger sagan – bodde en mäktig man, som hette Toke. Han hade
trenne söner, af hvilka två voro äkta, Åke och Palner, en oäkta vid
namn Fjolner. Vid faderns död ville de äldre bröderne icke dela med
Fjolner annat än lösöret, icke faderns fasta egendom. Fjolner blef
förbittrad häröfver och begaf sig till konung Harald Blåtand, som då
regerade i Dammark, och blef han snart hos honom så väl liden, att
han blef konungens förtroligaste rådgifvare. Detta sitt inflytande på
konungen använde han så, att han eggade konungen att öfverrumpla
Åke på ett sjötåg och dräpa honom med allt sitt följe.

Palner var för svag att hämnas på konungen sin broders död och
sökte på en väns inrådan föröka sin makt, i det han äktade
götajarlen Ottars dotter Ingeborg. Hon drömde om bröllopsnatten, att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free