Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Jomsvikingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väfde, och att ett hufvud föll ut af hennes väf och blef konung Haralds
bane. Palner blef glad öfver drömmen, men mera glad blef han, då
Ingeborg födde honom en son, som kunde fullborda hämnden, om han
sjelf icke skulle kunna det. Sonen blef kallad Toke och utmärkte sig
tidigt för mod och styrka. Fadern dog dock ifrån sin hämnd och
sin omyndige son. Toke fick derför namnet Palnatoke (Palners Toke).
Med tolf skepp gick Palnatoke först i viking. Han for vida om
land och kom så slutligen till England. En jarl bjöd honom der till
sig, och fick Palnatoke jarlens dotter Olufa, hans enda barn, till äkta
samt med henne halfva riket. Efter någon tid drog Palnatoke åter
till Fyen, hafvande Olufa med sig och sättande Björn den bretske
att styra riket under tiden.
På Fyen gästade konung Harald en gång Palnatoke, och det hände
sig, att en fattig qvinna, som hette Saumefa och var satt till att passa
upp på konungen, blef hafvande och födde en son. Palnatoke tog
vård om barnet och kallade det Sven. Då gossen var tre år gammal,
kom konungen andra gången till Fyen. Palnatoke framstälde gossen
då vid gästabudet för konungen, såsom konungens son, men denne
ville ej erkänna honom, utan skildes så konungen och Palnatoke i
vrede från hvarandra.
En annan omständighet anföres äfven såsom orsak till Palnatokes
hat mot konungen. Palnatoke var känd som den skickligaste
bågskytt i landet. Konung Harald nödgade honom att bevisa det, dermed
att han sköt ett äpple från sin sons hufvud. Palnatoke ville icke taga
sitt sagda ord tillbaka, men när allt var i ordning till profvets
afläggande och alla närvarande afbidade skottet, ryckte Palnatoke fram två
pilar, stack den ena inom bältet, lade den andra på bågen, sigtade –
och träffade sitt mål. Äpplet låg genomskjutet vid gossens fötter.
Konungen hade dock sett den andra pilen och frågade, »hvad Palnatoke
menade med den«. – »Den var ämnad för dig, konung, om
skottet misslyckats«, svarade den upprörde fadern[1].
Sven växte så upp hos Palnatoke, och då han blef 15 vintrar
gammal, sändes han af sin fosterfader, ledsagad af 20 man, till konungens
gård, att der framställa sig som hans son. Harald log med hån
åt ynglingen, men gaf honom dock 3 skepp och 100 man att draga
i viking, utfästande tillika det vilkoret, att han aldrig mer skulle komma
för hans ögon. Sven for hem med sina tre skepp och fick af fosterfadern
lika många, med hvilka han på dennes inrådan hela sommaren
härjade på de danska öarna.
Om våren året derpå inträdde åter Sven i konungasalen för sin
fader, begärande nu sex bemannade skepp. Palnatoke lade nu, som
gången förut, lika många till, och med denna flotta härjade Sven den
sommaren lika som den förra på de danska öarna. Sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
