Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Jomsvikingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter någon tids förlopp landade han vid den wendiska kusten och
tvang den wendiske konungen Burislef att gifva sig Jome, mot att han
skulle värna hans rike.
Här lät Palnatoke uppföra den vidt beryktade Jomsborgen och här
stiftade han i samråd med sina visaste män de lagar, som skulle gälla
för Jomsvikingarne. Ingen fick finnas i detta samfund af hjeltar, som
var under 15 eller öfver 50 år; ingen, som vek för lika stark man,
eller för tvänne. Den ene skulle hämnas den andre, som fader eller
broder, icke baktala den ene den andre eller fara med lögn. Spordes
nya tidender, skulle de först förtäljas för Palnatoke. De skulle
betrakta hvarandra som bröder, och blef det kändt, att någon förut dödat
en annans närmaste frände, skulle Palnatoke döma dem emellan. Ingen
qvinna fick finnas inom Jomsborg och ingen fick vistas hos sin hustru
längre än en natt och ingen vara längre borta från borgen utan
Palnatokes goda minne. Allt, hvad som togs i härfärd, skulle bringas till delningsstången. Ingen fick klaga, änskönt det oväntade drabbade
honom, och hvarken frändegunst eller vänskap gälla för någons
upptagande i kämpaförbundet.
Fyra år derefter dog Palnatoke, och Sigvald, Strutharalds son från
Skåne, blef efter honom borgens höfding.
Så berättar sagan om Palnatoke och Jomsborg. Här är ej stället
att söka utleta den historiska sannolikheten ur det stoff sagorna lemna.
En hvar kan dock lätt finna, huru fritt sagan behandlar sitt ämne, då
hon låter Jomsborg anläggas efter konung Haralds död, men likväl
det oaktadt låter Styrbjörn eröfra det, ehuru Styrbjörn dog före Harald.
Palnatoke synes derför helt och hållet tillhöra sagan, och hans
person framställer det gamla fornnordiska skaplynnets anda, som allt
mer och mer viker undan och försvinner för den nya, hvilken kristendomen
medförde. Palnatoke är Starkodder, men framflyttad till hedendomens
sista dagar och strider.
Vare emellertid härmed huru som helst, ett Jomsborg har funnits,
dit allt, som ville kämpa för fornnordisk lära och tro, samlades, och
hvarifrån de drogo ut till strid mot den från södern kommande, för
Norden – som de tyckte – allt för vekliga lära, mot hvilken det dock
var bestämdt, att de skulle falla i striden.
Jomsborgen stod i beroende af Danmark. Jomsvikingajarlen
Sigvald friade till konung Burislefs dotter, den sköna Astrid, men fick det
svar, att konungen först då ville gifva honom sin dotter, när han
befriat Jomsborg från den skatt, det skulle lemna konungen af Danmark.
Sigvald hade icke sin företrädares, Palnatokes, öppna väsende. Han
var slug och illistig och beskyldes till och med för feghet. Han
gick derför äfven nu tillväga med list. Med tre starkt bemannade skepp
seglade han till det ställe, der han visste, att konung Sven då vistades
på en af sina gårdar. Sigvald sände bud till honom och lät säga, »att
han var dödssjuk, men ville, innan han dog, träffa konungen, för hvilken
han hade vigtiga saker att upptäcka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
