Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Ansgarius - Sagan om Olof Skötkonung - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i Sverige, ehuru det likväl dröjde ganska länge,
innan man kunde säga, att kristendomen fick fast fot
hos oss.
Sin högsta önskan, den att få dö för Kristi skull,
vann han dock ej.
Men hela hans lif var en fortsatt gudstjenst,
och han var i sin vandel en verklig afbild af den
kärleksfulla och milda lära, som han förkunnade. Till
sin uppsyn var han mild och ljuf, men kunde äfven,
när så fordrades, föra lagens ord på sin tunga,
och då var hans uppsyn förkrossande.
Hans lefnadssätt var strängt och han nekade sig
alla beqvämligheter. Han bar ständigt en skjorta
af hår närmast kroppen, för att späka sin lekamen,
och förtärde aldrig annat än bröd och vatten;
först på sin ålderdom plägade han i vattnet drypa
några droppar vin. Största delen af sina inkomster
gaf han åt de fattiga, eller till friköpande af dem,
som råkat i träldom hos hedningarna, och det var hans
högsta fröjd att se enkans glädje öfver en återfunnen
son, som genom honom återfått sin frihet. Aldrig gick
han ut utan att hafva en penningpung vid sidan att
derur gifva allmosor, och aldrig satte han sig till
bords utan att hafva sörjt för någon sin nödlidande
nästa. Sina lärjungar förmanade han att lefva af
eget arbete och ej af gåfvor från de omvända. Och så
gjorde han sjelf. Han knöt nämligen fisknät, »medan
han läste sina psalma», och fortfor dermed ända till
sin sena ålderdom. Han dog år 865.
Sagan om Olof Skötkonung.
Olof Skötkonung, om hvars tillnamn vi tillförene
hafva sagt, huru det uppkom, var samtida med
tvänne de märkligaste konungar i Norge och emedan
det egentligen är ur deras af Snorre Sturlesson
sammanskrifna sagor, som vi hafva, hvad vi känna
om Olof Skötkonung, dela vi lämpligen hans saga i
tvänne: Olof Skötkonung och Olof Tryggvasson samt
Olof Skötkonung och Olof den helige.
Olof Skötkonung och Olof Tryggvasson.
Konung Olofs möderneslägt var ifrån Vestergötland. Der
lefde i konung Erik Segersälls och hans faders,
konung Björns dagar, en mäktig och rik odalbonde,
som het Skoglar[1]
Toste. Han hade namn för sig
att vara tapper och lycklig i sina företag, och
mycket både beröm och egodelar hemförde han från
sina vikingatåg. Han egde tvänne barn, en son Ulf,
som blef stamfader för den följande konungaätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
