Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sverige, och en dotter Sigrid. Dottern var mycket
skön, men desslikes af ett stormodigt sinnelag.
Hon blef gift med konung Erik Segersäll och blef
med honom moder till Olof Skötkonung. Till följd af
hennes stolta och öfvermodiga lynne blef dock konung
Eriks äktenskap ingalunda lyckligt, utan skildes de
från hvarandra, och flyttade Sigrid tillbaka till
Vestergötland, der hon med oförminskadt anseende
lefde på sina gårdar.
Innan ännu Sigrid var gift med konung Erik, lefde
och uppfostrades i Tostes gård en flyktig norsk
konungason, Harald Grenske. Han var son af den Gudröd,
som blef öfverfallen och dödad af Gunhilds söner,
och fick sitt namn deraf, att han först uppfostrades i
Grenland eller sydvestra delen af nuvarande Kristiania
stift. När underrättelsen ankom hit om konung Gudröds
död, och det tillika blef bekant, att konungamodern
och hennes söner sökte efter att döda alla, som på
något sätt kunde göra dem riket stridigt, rådde den
unge Haralds fränder och vänner honom att draga ur
landet. Så kom han till Sverige och till Skoglar
Toste, i hvilkens följe han var på vikingatåg; och
förhöll han sig så, att alla tyckte om honom. I fem
år vistades Harald hos den mäktige bonden.
Sedan blef Harald Grenske konung i Vestfold, sitt
fädernerike (på vestra sidan om Kristianiafjorden),
och gifte sig med Asta, Gudbrands dotter. Hände sig så
en sommar, när Harald for ut i härnad för att skaffa
sig egodelar, att han kom till Sverige. Erik Segersäll
var då död, och hans och Sigrid Storrådas son Olof
var konung i Sverige. Som Sigrid nu fick veta, att
Harald, hennes fosterbroder, var kommen och hade lagt
till vid kusten, ej långt ifrån en af hennes gårdar,
der hon då för tillfället bodde, sände hon män till
honom och bjöd honom till gästabud. Harald mottog
gerna inbjudningen och begaf sig med stort följe
till Sigrids gård. – Der blef nu stor välfägnad;
Sigrid och konungen sutto i högsätet och drucko
tillsammans om aftonen, och blefvo konungens män
mycket beskänkta.
Då konungen nu skulle gå till hvila om qvällen,
var der tillagad en säng med perlstickadt sparlakan
omkring och med dyrbara kläder uppbäddad; och i
detsamma herberget voro få män tillstädes. När
konungen hade lagt sig, kom drottningen sjelf
till honom och skänkte i för honom, lockande
honom att dricka mycket, och var emot honom mycket
vänlig. Slutligen somnade konungen helt drucken,
och drottningen aflägsnade sig.
Drottning Sigrid var en mycket vis qvinna och visste
många saker förut. Dagen derefter blef äfven ett stort
gästabud, men der hände, som eljest alltid plägar,
der som män varda öfvermåttan druckne, att största
delen blifva mångtaliga. Drottningen var alltjemt
mycket skämtsam, och taltes hon och konungen vid
sins emellan. Bland annat sade hon det, »att hon
skattade sina gårdar och det rike, hon egde i Sverige,
i intet afseende ringare än som hans konungadöme och
egodelar i Norge». Öfver det talet blef konung Harald
i hög grad misslynt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
