Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick hafvande, Astrid, när hon måste lemna
konungsgården, och då stunden var kommen, att hon
skulle föda, lät hon föra sig till en holme midt
i en sjö, och der födde hon ett gossebarn, som
Thorolf vattenöste och uppkallade efter farfadern
Olof. Thorolf och några få män höllo vakt kring
holmen, och lyckades det dem att kunna sommaren öfver
hålla sin drottning och den lille konungasonen dolda
der.
Men när som dagarna började blifva kortare och
nätterna längre, och kölden dertill började tilltaga,
måste de lemna den lilla holmen.
Efter en besvärlig färd, och utan att de mött några
menniskor, kommo de en dag fram till trakten af
Oprostad, der Erik Bjodeskalle, drottning Astrids
fader, bodde. Astrid sände bud till fadern om sin
ankomst. Erik lät ledsaga dem till en särskild stuga
och der på det bästa undfägna dem. Nu skilde sig
Astrids följeslagare från henne, men hon sjelf och två
tjensteqvinnor samt Thorolf och hans son Thorgils,
som då var sex år gammal, dröjde qvar på Oprostad
öfver vintern.
Sedan konung Tryggve blifvit slagen, och konung
Harald Gråfäll och en af dennes bröder noga sport
efter drottning Astrid, men på intet sätt lyckats få
spaning på hvar hon fans, endast det, att hon var hafvande
med konung Tryggves barn, begåfvo de sig om
hösten åter till sin moder Gunhild, berättande för
henne allt, som hade tilldragit sig. Konungamodern
frågade noga efter allt, som vidkom Astrid; men till
följd af striderna mellan Gunhilds söner och jarl
Hakon den hösten och följande vintern måste man till
en tid uppskjuta sökandet efter Astrid.
Men om våren utsände drottning Gunhild spejare öfver
hela den del af landet, der hon trodde, att Astrid
skulle finnas, och fick sålunda de tidender, att
Astrid med sin och konung Tryggves son skulle vara hos
Erik Bjodeskalle. Då lät Gunhild 30 välrustade män,
anförde af en hennes vän, den rike Hakon, draga till
Erik på Oprostad, att de skulle taga och föra till
henne konung Tryggves son.
Emellertid visste man på Oprostad intet om allt detta,
förr än några Erik Bjodeskalles vänner en afton
underrättade honom, att en skara beväpnade, som voro
utsända af Gunhild, närmade sig gården. Genast lät
Erik sin dotter begifva sig på väg med sitt följe
och gaf henne pålitliga följeslagare. Hans afsigt
var att skicka henne till Svithiod till en af sina
forna stridskamrater, Håkan den gamle, som var en
rik och mäktig man. Förklädde som fattigt folk,
kommo de sent om aftonen till en gård, hvilken egdes
af en rik, men ogästfri och ondsint bonde vid namn
Björn Etterqvesa. Han körde dem bort från sin gård,
och de måste begifva sig vidare i natten och mörkret.
Närmaste gård de kommo till egdes af en vänlig bonde
vid namn Thorsten. Han mottog dem och undfägnade dem
väl, och sofvo de der natten öfver.
Bittida om morgonen, samma natt Astrid drog från
sin faders hård, kommo Gunhilds sändemän dit och
frågade efter Astrid och gennes son. Erik svarade,
»att hans dotter icke var der», och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
