Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hakon och hans män fördröjde sig der långt fram på
dagen med att söka och spana efter Astrid, fående till
slut någon kunskap om hennes afresa. De lemnade då
Oprostad och togo samma väg som Astrid samt anlände
sent om aftonen till Björn Etterqvesa, hos hvilken
de togo nattherberge. Då frågade Hakon, »om Björn
kunde berätta något om Astrid.» – »Här kom folk»,
svarade den vresige bonden, »och begärde nattherberge,
men jag körde dem bort. Det var en ung, vacker, men
fattigt klädd qvinna med en späd gosse på armen och
en gammal man, som ledde en annan gosse vid handen,
och lära de befinna sig någonstädes i närheten,
icke långt härifrån.»
Emellertid kommer en af Thorsten bondes arbetskarlar
gående ur skogen, och som han hade sin väg förbi Björn
Etterqvesas gård, fick han der se, att främmande
män voro komna i gården, och fick äfven veta deras
ärende. Han låddes dock om ingenting, utan berättade
det vid hemkomsten för Thorsten
När som nu en tredjedel var igen af natten, väckte
Thorsten sina gäster och bad dem i mycket hårda och
ovänliga ordalag draga från gården, följande sjelf
med ett stycke på vägen. Men då de hade gått en stund
framåt, blef Thorsten åter helt vänlig och berättade
för dem, att drottning Gunhilds sändemän gästade hos
Björn, och att de voro komna att söka efter dem. De
olycklige flyktingarne bådo bonden hjelpa sig, och den
välmenande mannen gaf dem en pålitlig följeslagare
och mat samt följde dem sjelf ett godt stycke in i
skogen, tills de kommo till en insjö, i hvilken var
en liten holme, helt och hållet omgifven af hög vass
Den låg icke längre ut från stranden, än att de kunde
vada till den, och der på holmen gömde sig Astrid och
hennes fosterfader, aktande på Thorstens råd att der
förblifva, tills deras förföljare voro borta.
Tidigt om morgonen red Hakon och hans följe
från Björn och frågade öfverallt i bygden efter
Astrid. När han kom till Thorsten, stälde han till
honom samma fråga. »Hafva här varit några män»,
svarade Thorsten, »men de drogo i dagningen bort östan
i skogen». Hakon bad då Thorsten följa sig, eftersom
han bäst kände vägen och alla gömslen i skogen, och
Thorsten gjorde, som Hakon båd. Men när de kommo
ett stycke in i skogen, visade Thorsten dem i en
riktning, alldeles motsatt den Astrid och Thorolf
tagit, hvarför hela dagen förgick under ett fåfängt
sökande. Så fort Thorsten under det ifriga letandet
blef allena, skyndade han hem och hemtade ett spädt
gossebarn, som tillhörde en trälqvinna. Detta gömde
han på ett ställe i skogen, der den var som tätast,
och då barnet började skrika, skyndade alla Hakons
män och han sjelf till stället, hvarifrån de hörde
skriket. Då de funno barnet, sågo likväl alla, att det
icke kunde vara konung Tryggves son, och Thorsten,
som stälde sig helt oskyldig, klagade sjelf öfver,
att man så hade narrat dem. Då emellertid Hakon fann
allt vidare sökande vara förgäfves, drog han med sina
män åter till drottning Gunhild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
