Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot mannen och klöf med sin yxa hans hjessa, hämnandes
så sin fosterfader. Emellertid höllos lagarne
strängt vid makt i Holmgård, och det var belagdt med
dödsstraff att döda odömd man. Alla närvarande trängde
sig derför omkring Olof för att gripa honom. Men den
starke och vige gossen undkom lyckligt till Sigurd,
hvilken förde honom till drottningen, bedjande
att hon ville beskydda honom. Drottningen tyckte,
att det var stor synd att döda en så vacker sven,
och lofvade sitt beskydd, gifvande genast befallning
åt sina män att väpna sig. Emellertid fick folket
snart veta, hvar Olof befann sig, och nu skyndade
alla till drottningen, fordrande den unge dråparens
utlemnande, och det skulle säkert hafva kommit till
blodsutgjutelse, om icke konungen sjelf lagt sig
ut för Olof och lugnat folket med löftet att betala
böter för den dödade. Dessa utbetalade drottningen,
och Olof förblef tills vidare hos henne.
Olof var storväxt och reslig och väl öfvad i alla
den tidens idrotter, och kunde ingen derutinnan
öfverträffa honom. Desslikes var han af ett hurtigt
och oförskräckt sinne. När han så växt upp, fick han
af konungen skepp och manskap och värnade en tid hans
land för främmande öfverfall.
Derefter samlade han eget folk och drog ut på
vikingatåg, först i Östersjön och kring dess
stränder, sedan i Nordsjön, sökande öfver allt,
såsom vikingarne det plägade, tillfälle att utmärka
sig och vinna ära och gods. Saxland, Frisland,
Flandern, England och Frankrike hemsöktes af
honom, och ända till Grekland lär han sträckt sin
färd. Här skall han hafva blifvit primsignad,
eller låtit teckna sig med korsets tecken.
När Olof från franska kusten återvände till England,
blef han väderdrifven till Sorlingiska eller
Scilly-öarne, som ligga sydvest om England. Ett
kloster var der, och af dess abbot förmåddes Olof
och alla hans män att offentligen öfvergå till
kristendomen och låta döpa sig.
Ifrån England började Olof nu kasta längtande blickar
till sina fäders land, till Norge.
Inhemska engelska annaler tala om en Olof, som
härjat i England, der man vid denna tid (år 993)
beslutade att betala vikingarne eller danskarne, som
alla nordmän här utan åtskilnad kallades, en skatt,
hvilken blef kallad danageld. Ändamålet med densamma
vans dock icke. Tvärtom lockade den allt större skaror
af vikingar till England.
I Norge herskade nu den mäktige Hakon Hlade jarl, och
det är ganska klart, att nu, sedan hån blifvit Norges
herre, han skulle hysa samma fruktan för en kommande
hämnare som före honom konungamodern och hennes
söner. Sagorna söka också på allt sätt framhålla emot
hvarandra dessa båda män, Hakon och Olof Tryggvasson,
af hvilka den förre i sin person likasom föreställer
hedendomen, den gamla Odinska läran, den senare
deremot kristendomen. Och sagorna hafva derutinnan
rätt. De båda männen stridde mot hvarandra i och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
