Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin olika tro, ehuru derjemte, såsom en hvar af det
förutgående inser, äfven af andra skäl.
Olof, som på sina många färder antagit ett annat
namn, Ole den Girske (gardarikiske), var icke känd
i Norge. Hans många fränder och vänner hade icke
hört talas om honom allt sedan han med sin moder
lemnade den svenske bonden. Till Hakon jarls öron
hade dock ett obestämdt rykte hunnit, att Tryggves
son lefde och att han var den samme som Ole den
girske. Dystra aningar sade jarlen att han här hade
en farlig medtäflare till Norges rike, och han beslöt
att förekomma hellre än att förekommas. Han skickade
derför Thorer Klacke, en köpman, som var jarlens
förtrognaste vän, till England att utforska, huru det
sig med den föregifne Ole egentligen förhöll. Thorer
utförde sin sak förträffligt och lockade Olof öfver
till Norge, der han sade att denne, såsom Harald
Hårfagers ättling, med öppna armar skulle blifva
mottagen, troende sig dermed bäst tjena jarlen,
hvilken lätt borde kunna öfverfalla och tillintetgöra
Olofs ringa hop vid hans första ankomst till Norge.
Den listige Thorers plan fick dock en oväntad utgång,
och Olof en alldeles oväntad bundsförvandt. Jarlen
hade nämligen efter den stora segern öfver
Jomsvikingarne farit fram med ett så olideligt
öfvermod, att bönderne i hela Trondelagen reste
sig mot honom. Detta inträffade just då Olof med
fem skepp landade vid Norges kust, vid inloppet
till Trondhjemsfjorden, och Thorer fann till sin
förskräckelse, att hans dikt om Norrmännens hat till
jarlen var rena verkligheten.
Den fordom mäktige jarlen måste fly och blef mördad af
sin egen träl Karker, och Olof besegrade jarlens son
Erland i Trondhjemsfjorden, hvarpå han blef enhälligt
antagen till konung. Tvänne andra söner till Hakon,
de ofvan nämnde Erik och Sven, flydde till Sverige och
blefvo der hos Olof Skötkonung vänligt emottagna.
Detta timade år 995, året efter slaget i Hjorungavåg.
Olof Tryggvasson gjorde såsom Norges konung till sin
hufvuduppgift att der införa kristendomen, och han
gjorde det, begagnande dertill såsom medel våldet
lika mycket som goda ord.
Samma år som Jomsvikingarne företogo sitt tåg
till Norge, dog Harald Grenske, såsom förut är
berättadt. Vintern derpå stod slaget i Hjorungavåg.
Sedan dess satt Sigrid i ro på sina gårdar, och
först när Olof Tryggvasson blifvit envåldskonung
öfver hela Norge, fick den stolta drottningen nya
giftermålsanbud.
Olof Tryggvasson begaf sig fram på sommaren, två
år efter sedan han vunnit Norge, söderut, och kom
mot vinterns begynnande ned till Viken. Här hade han
sina närmaste slägtingar. Hans moder var här gift med
Lodin, två hans styfsystrar med mäktiga och rika män,
och dessutom hade han här många andra anförvandter
och vänner. Sä snart det blef möjligt, sände Olof
härifrån bud till Sigrid med anhållan om hennes hand,
hvartill Sigrid gaf ett godt svar, och man beslöt att
samma år strax efter julen möta hvarandra i Konghäll
vid riksgränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
