Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppen. När konung Sven flydde, lade Olof Skötkonung
till vid sidan af Ormen långe. Dock blef ej striden
långvarig, förr än äfven han måste lägga undan.
Då seglade Erik jarl fram, hafvande, medan striden
var som häftigast kring Ormen långe, afrödt några
af de yttersta af Olof Tryggvassons skepp, och
så fort ett var afrödt, löshögg han det från de
öfriga. Slutligen voro alla Olof Tryggvassons skepp
afrödda, och de qvarlefvande af hans män hade räddat
sig in på Ormen långe. Striden hade väl varit hård,
men så fort männen hade fallit på jarlens skepp,
fyldes genast deras plats af friskt och uthviladt
folk från de svenska och danska skeppen.
När Jernbarden nu lade till mot Ormen långe,
tornade han så häftigt emot, att något gick löst på
Ormen. Striden blef den häftigaste. Pilar, spjut,
stenar och allt, som kunde brukas som vapen, regnade
från alla sidor, och det var knappast möjligt att
värja sig med sköldarna. Konung Olofs män voro nu
så rasande, att de rusade upp på skeppsrelingen för
att bättre kunna nå fienden med svärdet, men då de i
sin stridsyra icke märkte, att fienden låg för långt
bort för att nås af huggvapen, störtade många i sjön,
troende sig strida på jemn mark.
Einar Tambaskelfer stod midskepps på Ormen och med
sin båge och sina säkra skott hade han redan nedlagt
många af fienden. Nu såg han tydligt, hvar Erik jarl
satt på Jernbarden, omgifven af en sköldborg. Han
sköt en pil mot honom och träffade rorknappen midt
öfver jarlens hufvud så hårdt, att pilen gick in
ända till skaftet. Förundrad sporde jarlen sina
män, »om de visste, hvem som sköt så våldsamt».
I samma ögonblick, innan jarlens fråga ännu hunnit
besvaras, kom en annan pil, som gick mellan armen
och sidan af jarlen och fastnade i ett tjock bräde,
så att udden stod ut på andra sidan. Nu märkte jarlen,
hvarifrån skottet kom, och sade till en skicklig finsk
bågskytt, som han hade ombord, och som till och med
skall hafva förfärdigat Einars båge: »Skjut du den
höge mannen der midskepps på Ormen.» Finnen sköt
med en flat pil och träffade Einars båge, just som
han spände den tredje gången. Bågsträngen sprang med
en stark klang. »Hvad var det, som klang så högt?»
frågade konung Olof. »Norge ur dina händer, konung!»
svarade Einar. »Så stark var dock ej klangen»,
genmälte konungen, »Gud månde råda för mitt rike,
men icke din båge; se der, tag min båge och skjut med
den.» Meddetsamma kastade han bågen till Einar. Denne
tog bågen, men drog den strax framför udden af pilen,
hvarför han kastade den tillbaka, sägande: »För vek,
för vek är konungens båge!» – Grep så till sköld
och svärd och stred tappert.
Konung Olof sjelf gaf icke sina män efter i mod och
tapperhet. Alla kunde se honom, huru han sköt med
bågskott eller kastade sina spjut, hvaruti han var
så öfvad, att han alltid kastade två på en gång,
ett med hvardera handen; och sökte han ingalunda
betäcka eller skyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
