Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade konungen, »ty han är mäktigare än jag i många
stycken, och är det icke länge sedan, som han hade
mera att säga än jag, då vi täflade tillsammans på
tinget.»
En sådan lagman var Thorgny Thorgnysson, den visaste
man i landet på sin tid och nu mycket till åren
kommen. På Salestad-gård i Upland bodde han. Hans
fader hade före honom varit Tiundalands lagman, och
derförut hans fäder, son efter far i många konungars
tid. Utom detta bidrog äfven minnet af segern öfver
Styrbjörn på Fyrisvall, som hufvudsakligen tillskrefs
Thorgny, att öka hans anseende. När han talade på
tinget, trängde sig alla omkring för att höra honom,
och när han slutat, gåfvo bönderne med gny och
vapenbrak sitt bifall till hans ord.
Kort efter julen, en afton, då många voro samlade
hos Thorgny, hörde man ljud af annalkande folk. Det
var Thorgnys frände, Ragvald jarl, som kom från
Ulleråker i sällskap med Björn stallare och hans
sällskap samt Hjalte Trettio tjenare – ty Thorgny
förde stort hof – skyndade ut till jarlens möte,
mottogo hästarna och förde gästerna in i salen. Der
satt en man i högsätet, och rundt omkring honom
sutto hans huskarlar, en väldig skara. Det var
Thorgny. Björn stallare och Isländarne fyldes
i sitt sinne af vördnad, när de sågo den gamle,
reslige och storväxte mannen, hvars like de påstodo
sig aldrig hafva sett. Hans skägg var så sidt, att
det öfvertäckte hela hans bröst, och när han satt,
räckte det honom ned till hans knän.
Ragvald Ulfsson var befryndad med Thorgny, och
denne hade uppfostrat honom, så att han var jarlens
fosterfader. När nu jarlen trädde inför Thorgny,
mottog denne honom väl och bad honom intaga sin
vanliga plats, hvarför jarlen satte sig i högsätet
midt mot Thorgny. Förflöto så ett par dagar hos
Thorgny lagman, och först efter deras förlopp bad
jarlen Thorgny om ett samtal, endast i närvaro af de
norska sändebuden.
Strax före julen hade Hjaltes utskickade kommit
till jarlens gård i Skara med underrättelserna från
Hjalte och Ingegerd, och så fort julen var öfver, red
jarlen med ett följe af 60 man uppåt Svithiod. Till
Ingegerd hade han skickat bud, att hon skulle vara
honom till mötes på Ulleråker, och konungadottern
hade efterkommit jarlens önskan och i sällskap med
Hjalte begifvit sig till sin gård i Ulleråker. Här
hade hon och jarlen länge samtalat med hvarandra, och
konungadottern, som allt mer började känna sig fattad
af kärlek till den så högt prisade norske konungen,
hade anförtrott sin sak i jarlens händer. I detta
ärende hade jarlen kommit till sin gamle fosterfader,
till den mäktige Tiundalagmannen.
På jarlens begäran om ett enskildt samtal ledsagade
Thorgny sina gäster in i samtalsrummet, och sedan de
der inkommit, började jarlen redogöra för det norska
ärendet och gjorde det omständligen med många ord,
huru mycket folket led å ömse sidor, men huru omöjligt
det var att förmå Olof Skötkonung till någon eftergift
i sitt kraf på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
