Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För öfrigt må nämnas, att hela det nuvarande Norrland
under sågo- och medeltiden kalfades Helsingland och
dess invånare Helsingar.
Norr om de bebygda trakterna låg Finnmarken, det
gamla Jotunhem, hvars gräns så småningom flyttades
tillbaka, allt eftersom odlingen trängde norrut. Ty
man har gjort den erfarenheten med nomadfolken
häruppe, att de egentligen icke kunna mottaga en
högre odling. Lappen dör, om han ej får fara fri med
sin ren mellan fjellen.
Men innan vi lemna Norrland, kunna vi icke underlåta
att ur konungasagorna berätta om en man ifrån dessa
bygder, som hette Arnliot Gellina.
Thorodd Snorresson, en Isländare, skickades af Olof
den helige till Jemtland för att utkräfva skatt,
eftersom invånarne der ursprungligen dragit ut
från Norge. Thorodd måste dock återvända med
oförrättadt ärende, ty Jemtländingarne blefvo
Sveakonungen trogne. Det var med knapp nöd, som
Thorodd och hans följeslagare undkommo den död,
som var dem bestämd. Lagman Thorers trälar, som
rikligen blifvit af sin husbonde undfägnade om julen,
tyckte synd om de fångne männen och delade med sig åt
dem af julfägnaden. Thorodd qvad då visor för dem,
och trälarne glömde, när de lemnade fångarne, att
tillsluta luckan. Detta räddade Thorodd och hans män.
Flyende irrade de länge omkring i skogarna. Slutligen
en afton midt i djupaste skogen kommo de till en liten
gård, och der träffade de en storväxt man, klädd i
guldprydda skarlakanskläder. Han ledsagade dem till
Sälohuset, ett hus, som var uppbygdt till herberge för
trötta resande mellan Trondhiem och Jemtland. Sådana
sälohus funnos mångenstädes i skogarna.
Sedan mannen derpå visat dem till rätta stigen,
som ledde öfver fjellen till Norge, tog han afsked
af dem och gaf Thorodd den silfvertallrik, på
hvilken han ätit sin morgonvard, att öfverlemna
som skänk till konung Olof från Arnliot
Gellina. Arnliots namn var kändt vidt omkring,
ryktet hade till och med fört det till konung Olof,
och konungen längtade mycket att en gång fa se den
beryktade mannen. Denna hans önskan gick äfven i
fullbordan, och det, då konungen minst väntade det.
När Olof i Augusti 1030 tågade öfver fjellen in i
Norge och i Verdalen mönstrade sitt folk, gick
fram till honom en man, som genom sitt utseende
väckte allas förundran. Under tåget genom Helsingland
och Jemtland hade många män slutit sig till Olof,
men ingen af dem alla kunde mäta sig med den man,
som nu stod inför honom. Han var så storväxt och
reslig, att ingen i konungens här, äfven af dem,
som derutinnan hade namn för sig, nådde honom längre
än till axlarna. Hans prydliga hår och hans manligt
sköna ansigtsbildning väckte allas beundran. Öfver
lifvet bar han en ringbrynja, på hufvudet en präktig
hjelm, och hans hand höll ett stort guldbelagdt spjut,
hvars skaft var så tjockt, att knappast någon kunde
med handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
