Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Inge och Blot-Sven - Filip och Inge den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus den hurtigaste och Erik den fagraste bland
män. Till stadfästelse på freden blef Inges dotter
Margareta gifven till äkta åt Magnus, hvaraf hon fick
namnet Fridkulla.
Om konung Inges sista regeringsår känna vi intet,
ej heller hans dödsår kan med visshet uppgifvas. Man
antager, att han lefvat ännu i tio år.
Filip och Inge den yngre.
Efter Inges död trädde hans broder Halstens söner
till konungadömet. De hette Filip och Inge.
De skildras i de gamles skrifter såsom milda, goda
och rättrådiga konungar, vandrande i fromhet och Guds
fruktan samma vägar som fader och farbroder före dem,
så att alla svenske män unnade dem väl och hade dem
kära.
Det gör ett eget vemodigt intryck att läsa de korta,
kärnfulla uttryck, som vi finna i de gamles skrifter
från dessa tider, minnen äfven de om en tid full
af kärna och kraft. Så heter det i en förteckning
öfver kristna konungar – den skrefs i förra hälften
af 13:de århundradet, således omkring 100 år efter
dessa bröders tid – om Filip och Inge, »att de foro
väl med Sverige», och om Filip, »att ingen måtte
anklaga honom för kränkning af lagen». Det är ett
enkelt minne från en enkel tid; men på samma gång
huru innehållsrikt och betydelsefullt!
Filip dog först af dessa bröder, redan 1118. Inge
regerade sedan i sju år. Under denna tid inträffade
tvänne tilldragelser, som här förtjena att omnämnas,
nämligen Jemtarnes affall till konung Östen i Norge
och ett korståg till Småland.
Vi påminna oss, huru redan Olof den helige sökt förmå
Jemtländingarne att gifva sig under Norge samt huru
detta försök misslyckades. Före Olof den heliges
tid hade Jemtarne en gång gifvit skatt till Norges
konung. Det var under konung Håkan Adalstens Fostre,
den yngste af Harald Hårfagers söner. När de sedan
åter gåfvo sig under Sveakonungen, om det var under
de inre oroligheterna i Norge efter Håkan Adalstens
Fostres fall eller om det var efter Olof Tryggvassons
fall vid Swoldern – derom veta vi intet. Nu under
konung Inge den yngres tid lydde de till Sverige.
Mellan Jemtland och Norge hade ända sedan det
förras bebyggande en ständig gemenskap underhållits
förmedelst köpfärderna till Trondhiem. Häraf begagnade
sig konung Östen. Han bjöd de förnämsta Jemtarne till
sig, undfägnade dem rikligen och vann genom sitt kloka
tal och hela sitt uppförande så deras vänskap, att
han inom kort uppnådde sitt syfte. Konung Östen var
också skapad att vinna män för sig. Han var af ett
skönt utseende, med stora blå ögon och ett tjockt,
ljusgult hår, som i stora bucklor föll ned på hans
skuldror. Dertill var han i allt väl förfaren, klok
i råd och tal samt vänsäll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
