Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik IX den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han bjöd lag och rätt hållas, kämpade mot trons
och kyrkans fiender och upprättade kyrkan.
Konung Erik var lagstiftare. Det är den
första fullbordan af hans lefverne. Och han
stiftade lag »i namn faders, sons och den helige
andes», heter det i omarbetningen i Uplandslagen på
1290-talet. Måhända vilja orden antyda, att han genom
sin lagstiftning egentligen ville – om vi så fa säga
– ingjuta kristendom i de gamla hedniska lagarna, så
att han dels undanröjt hedendomens emot kristendomen
allt för mycket stridande lagar, dels bringat dem i
öfverensstämmelse med dessa senare. Så stiftade han i
afseende på qvinnan den lag, som gaf hustrun lagliga
rättigheter. Omarbetaren af nämnda Uplandslag[1]
upptog detta lagbud och skulle qvinnan gifta sig –
efter som orden lyda – »till heder och till husfru
och till halfva säng, till lås och bom och till laga
treding i lösören och aflingegods, och till all den
rätt, som upländsk lag är (skänker) och helga Erik
konung gaf». Vi påminna oss här qvinnans ställning
under hedendomen. Den hemgift, som medföljde henne i
boet från föräldrahemmet – den kallades också hemföljd
– och hennes »fästningafä» eller mundr voro då
hennes enda lagliga andel af boet.
De underrättelser vi hafva om Erik veta dock mest att
berätta om honom såsom lagskipare. Vi anföra derom
legendens egna ord. »Han for omkring allt sitt rike»
– heter det der – »och sökte sitt folk och for fram
på en rättan konungslig väg. Han dömde rättan dom utan
afseende på vänskap eller penningar, och ingen örättan
dom för räddhågas eller hots skull. Han försonade
dem, som voro i ofred med hvarandra, han frälsade
de fattiga från deras förtryckare, han styrkte de
rättvisa, men de vrånga ville han ej tåla i sitt rike,
utan gjorde hvarjom och enom rätt. Han var allmogen
så kär, att den villigt gaf honom tredjeparten af all
sakören, som efter landslagen tillhörde konungens
fatabur; men han vägrade sådant emottaga och sade
sig hafva nog af sitt eget.»
Konung Erik företog ett korståg till Finland. Det
är den andra fullbordan af hans lefverne. Finnarne
voro ännu hedningar. Vi veta, huru deras grannar
i öster blefvo kristna; huru kristendomen först
blef bekant för Finnarna, det blir nu föremålet
för vår berättelse. Hvad som förmådde den svenske
konungen till detta tåg var först och främst hans
rena kristendomsnit. Det var tidens tro att alla, som
icke bekände Kristus, blefvo efter döden förtappade
och fördömde, och derför skattade man som så högt
och förtjenstfullt hvarje bemödande att, om ock
med våld och med vapen i hand, utbreda Kristi lära
bland ännu hedniska folk. Konung Erik stod ingalunda
framom sin tid, men han är en af denna tids skönaste
uppenbarelser, i alla afseenden »en det konungsliga
majestätets blomma», som han kallas i en af de hymner,
hvilka efter hans död sjöngos till hans lof. Snarare
som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
