Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin hand, skulle fritaga drottningen från sitt löfte.
Påfven uppdrog åt de andliga fäderna att undersöka
sakens förhållande och om allt vore så, som konungen
det framstält, och konungen sjelf icke aflagt något
återhållsamhetslöfte, skulle de lösa drottningen från
hennes löfte. Allt gick emellertid efter konungens
önskan och äktenskapets fortsättande blef tillåtet.
Det är allt hvad vi veta om konung Knut och hans
drottning. Om hans syster Margareta få vi längre fram
tillfälle att tala.
Knut Eriksson vann riket med svärd och
hade mången strid, innan han fick ega det med ro.
Der funnos nämligen i Sverige tvänne ättlingar af
det Sverkerska konungahuset, Kol och Burislef, af
hvilka Kol skall varit Sverkers son och Burislef,
hans styfson, förmodligen med Richissa. Båda nämnas,
i de gamla uppteckningarna om dessa tider, konungar,
och de hade naturligtvis sitt egentliga anhang hos
Östgötarna. Efter Carl Sverkerssons fall var det
dessa, som upptogo och fortsatte striden med den
nye konungen, och förde den flera år igenom, utan
att fullkomligt besegras, ehuru Knut Eriksson – som
det berättas i konungalängden vid Vestgötalagen –
»fick seger i alla strider».
En half mil sydvest om Skeninge ligger Bjälbo
kyrka och strax sydvest om kyrkan ligga de så
kallade blodåkrarne eller rödåkrarne. Här, äfvensom
vid de nära intill belägna byarna Bristtorp,
Snoppetorp, Sjuntorp och Öfvertorp skall
det afgörande slaget hafva stått mellan Knut och de
Sverkerska konungasönerna, och en mängd förrostade
svärdklingor och sporrar, som blifvit uppgräfda
ur jorden, synas vittna om, att der en gång stått
ett slag. Knut vann seger, och så väl blodåkrarne
som de fyra byarne skola hafva fått sitt namn af
slaget. Vid Bristtorp skall striden hafva brutit lös,
vid Snoppetorp fienden börjat taga till flykten, vid
Sjuntorp, som dessförinnan hetat Svem eller Sem,
700 af fienden stupat, och vid Öfvertorp konung Knut
vunnit en afgjord seger.
Efter denna tid veta vi föga om konung Knut
personligen; mera om händelserna, som tilldrogo sig
i hans dagar. Vid skildringen af dessa få vi kasta
en blick på grannrikena Danmark och Norge, något
som vi anse nödigt för att rätt få ett begrepp om
tillståndet i Norden på dessa tider.
Birger Brosa satt på denna tid jarl i Sverige. Han var
Svea och Göta jarl och kallas af konung Knut sjelf
»den berömde». Det var en rik och mäktig man, och,
hvad som bättre är, häfderna hafva intet att säga om
honom, som visar, att hans makt ledt honom till någon
mot konungen och sitt land förderflig handling. Sonson
af en dansk konungadotter, var han sjelf gift med den
norske konungen Harald Gilles dotter Birgitta, och kom
i följd af dessa sina slägtförbindelser i beröring
med så väl Danmark som Norge. Genom redbarhet och
fasthet förvärfvade han så stort anseende, att efter
de Sverkerska konungasönernes fall inga inre strider
mera föreföllo under Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
