Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Sverkersson - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång hämd för sin faders död, hvari han påstod att
Carl varit delaktig. Carl Sverkersson dödades, och det
var med möda som hans unge son Sverker kunde räddas
till Danmark. Han blef förd ditöfver »i skötet» –
säger den gamla konungakrönikan – »och ömklig var
hans färd».
Konung Carl begrofs i Alvastra, der som hans fader
låg. Han skall hafva varit en god och fridsam
konung och saktmodig, ehuru vi, utom hvad som
redan är berättadt, föga känna om honom och hans
regering. Berömmet kommer dock från en urkund, som
icke innehåller annat än beröm för de konungar den
upptager. Det är derför mindre tillförlitligt.
Denne konung kallas i konungalängden Carl den
sjunde, liksom hans företrädare kallas Erik den
nionde. Egentligen är denna deras ordningsnummer så
till vida oriktig, som den icke kan bevisas. Carl är i
sjelfva verket den förste med det namnet. Erikar hafva
vi haft flera, och de vi känna uppgå ungefärligen
till det antalet, som Erik den heliges ordningsnummer
angifver. Orsaken till dessa för höga ordningstal är
att söka hos äldre författare, hvilka satte en ära
uti att låta Sverige lysa med en rad af konungar,
ju längre, desto bättre, viljande med detsamma bevisa
det svenska rikets höga ålder och långvariga bestånd,
omständigheter, hvaruti det kunde täfla med hvilket
annat land i Europa som helst. Emellertid hafva dessa
ordningstal vunnit häfd, så att någon ändring numera
svårligen kan komma i fråga.
Knut Eriksson.
Sedan konung Carl blifvit lagd till sin fader i
Alvastra klosterkyrka och Knut Eriksson efter honom
blifvit konung, öppnades klosterportarna för den nye
konungens trolofvade brud. Hade åren varit långa, som
hon tillbragt i det tysta klostret, medan Knut var i
Norge, så blef glädjen desto större, när tidenderna
kommo om konung Carls död och Knuts seger. Bröllopet
vardt genast tillredt, och glädjen och fröjden var
stor hos alla, men störst hos det lyckliga brudparet,
konungen och drottningen.
Många barn, både söner och döttrar, blefvo frukten af
detta äktenskap. En gång, då drottningen i en svår
sjukdom låg nära döden, och den djlipt bedröfvade
konungen redan var öfvertygad om, att han ej mer
skulle få ega sin älskade drottning, gjorde hon i
sin själsångest renlefnadslöfte. Konungen gaf sitt
samtycke dertill. – Han ville ej oroa henne med några
föreställningar under hennes svaghetstillstånd. –
Emellertid tillfrisknade drottningen, och lif och
glädje började åter blomma i konungens gård.
Då önskade både konungen och drottningen att löftet,
som drottningen gjort, varit ogjordt. Konungen
skickade derför bud med skrifvelse till påfven i
Rom, hvari han omtalar sakens rätta förhållande och
utbeder sig af påfven, att han, som egde löse-
och bindenyckeln i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
