Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sände genast ut män för att gripa mannen. Erling
lyckades dock undkomma ur Norge. Han blef i tid varnad
och flydde öfver till Sverige.
Då skickade Sverre bud med bref till sin svåger konung
Knut Eriksson, »att i Sverige uppehöll sig en man,
som gaf sig ut för att vara son af konung Magnus och
hade för afsigt att stifta ofred i Norge». – Konung
Knut sände genast ut män att spana efter Erling och
gripa honom. De utsände funno honom snart, och han
blef förd till Visingsö, der han insattes i det höga
tornet.
Der satt nu Elling i en tid bortåt och blef deraf
kallad Erling Stenvägg. Han gjorde dock beständiga
försök att undslippa sin fångenskap, hvilket också
slutligen lyckades honom.
Maten bars till fången af en qvinna. Erling lyckades
väcka hennes medlidande och hon förskaffade honom
några klädespersedlar och lakan. Dessa skar han i
remsor och band tillsammans, hvarpå han en mörk natt
hissade sig ned från tornet och lyckades undkomma
till Jernbäraland. Konung Sverre var då död, men
hans son och efterträdare Hakon sände män att gripa
och döda Erling. Männen återkommo efter någon tid
och sade sig hafva utfört uppdraget. Men sommaren
derefter, år 1203 uppträdde på marknaden i Skanör en
man, som påstod sig vara Erling Stenvägg. Han blef
också af Baglerna tagen till konung, men den äran var
af kort varaktighet, och något märkligt uträttade
icke Baglerne under hans anförande.
Af de många mödorna och bekymren, synnerligen under
den 6-åriga striden mot Baglerna, började konung
Sverres starka och härdade kropp att duka under. Sedan
han efter 20 veckors belägring lyckats tvinga en
del af Baglerna, som inneslutit sig i Tönsberg, att
gifva sig, insjuknade han, men han lät dock föra sig
till Bergen, der han dog, sedan han efter sin egen
begäran att få dö som konung blifvit uppledd i sitt
konungsliga högsäte. Det var den 9 Mars 1202.
Hans drottning Margareta, dottern af Sveriges
skyddshelgon, den milde och fromme Erik IX, var af
ett ränkfullt, stolt och hämdlystet sinnelag. När
hennes herre, konung Sverre, var död, ville hon
ej längre stanna i Norge, utan tog med sin dotter
och systerdotter, båda med namnet Christina, vägen
till Sverige. Detta hennes beslut att lemna sin
konungs land väckte dock ovilja, i synnerhet hos
Birkebenarna. De sände derför män efter den resande
drottningen. Männen funno henne i Opslo. Drottningen
befann sig i badet, då konung Sverres systersson
Peter Steifr sprang upp till prinsessan och sade,
»att Baglerne voro öfver dem och att endast den
skyndsammaste flykt kunde rädda dem». Christina,
som icke anade någonting ondt, sprang glad emot sitt
syskonbarn, och Peter bar henne ned i sin båt. Båten
lade genast ut fråh stranden och roddes i rask fart
utåt fjärden.
Margareta plägade aldrig lemna sin dotter ur sigte. Då
hon nu saknade henne, skyndade hon ut och ned till
stranden, dit hon hann i tillräckligt god tid för att
långt ute på sjön se sin dotter bortföras. Hon ropade
då till männen och bad dem gifva henne sitt barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
